Bullshit jobs – Har du någonsin haft ett jobb och stannat till och frågat dig själv: “vad gör jag här?” Skulle någon ens märka om jag slutade imorgon? Svarar du ja på detta är sannolikheten stor att du haft ett “Bullshit Job”. Detta är förstås att dra det till sin spets men frågan är intressant.

Bullshit jobs

Herr och Fru IGMR lyssnade på nya poddavsnittet av NPR´s Hidden Brain igår. År 2013 skrev antropologen David Graeber en artikel om fenomenet bullshit jobs vilket senade mynnade ut i boken “Bullshit Jobs: A Theory” som släpptes i maj i år.

När David skrev sin artikel fick han in massor av feedback från människor som kände igen sig i hans beskrivning, människor som upplevde sina arbeten meningslösa. Han fick svar från människor från vitt skilda branscher t.ex. underleverantörer till tyska militären och advokater. Många som innehar dessa bullshit jobs är människor inom privata företag med arbeten som har ganska hög status och är välbetalda. Färre inom offentlig sektor och serviceyrken känner så här.

Här kommer också ett dilemma för den enskilde – kan jag visa att jag egentligen inte gör så mycket på jobbet? Vad vet arbetsgivaren? Måste jag låtsasjobba?

Fem kategorier av meningslösa jobb, aka bullshit jobs.

  1. Flunkies – detta är människor som får andra människor att känna sig viktiga.
  2. Goons – detta är människor som “act agressive” på uppdrag av sin arbetsgivare. Det kan vara lobbyister, telemarketing, PR och advokater. Många av dessa arbeten existerar just bara för att andra företag också har dem. Någon slags maktbalans alltså.
  3. Duct tapers – människor som löser problem som inte borde funnits. Det kan vara programmerare som rättar dålig kod, administrativa funktioner som agerar budbärare inom ett företag med dåliga affärssystem.
  4. Box tickers – chefer, koordinator
  5. Taskmasters – mellanchefer.

Detta är så klart en amerikansk spin på det hela men jag är övertygad om att bullshit jobs existerar i Sverige också. Herr IGMR kan se tillbaka på sitt arbetsliv och inse att han har haft tjänster som både duct taper och box ticker.

Bullshit jobs
Baby IGMR goes Corporate

Nu är att det är dags för en “kul” historia på temat bullshit jobs… Kanske inte så kul när man tänker på den tid och pengar som slösades.

Herr IGMRs bullshit job.

Hursomhaver! Herr IGMR blir anställd på ett större retailföretag. En arbetsuppgift som visade sig uppta ungefär 50% av tjänsten var att para ihop fraktfakturor med inköpsordrar. Tanken var att man ville ha koll på totalsumman för inköpen, d.v.s. inköpskostnad + fraktkostnad. Fullt rimligt och ett kraftfullt verktyg om det hade visat sig användas.

Detta gjorde herr IGMR i ett och ett halvt år. Under denna tid började en känsla komma krypande att ingen använder dessa underlag till något. Själva inmatningen gjordes i affärssystemet och mottagaren var oklar. Det var som att mata in data i ett svart hål.

Herr IGMR började fråga runt men ingen i hela organisationen verkade veta något. Efter ett grundligt undersökningsarbete av en IT-konsult visade det sig att detta arbete gjordes helt i onödan. INGEN ANVÄNDE UPPGIFTERNA! Herr IGMR var den tredje personen på företaget som gjorde denna uppgift. 

Jag saknar fortfarande ord när jag tänker på detta och jag brukar kalla detta denna arbetsuppgift min Lost button (en knapp i TV-serien Lost som man tryckte på varje 108:e minut av oklar anledning).

Problemen för den enskilde med dessa arbeten som för dem saknar mening är att det tar på den mentala hälsan. Det finns en syn att man ska förverkliga sig själv genom sitt arbete. Det blir ganska svårt om man innehar just ett bullshit job.

Jag rekommenderar podden Hidden Brain och just detta avsnitt om David Graebers teori var väldigt lyssningsvärt.

Status för familjen IGMR är att vi har vissa bullshit uppgifter på våra jobb men på det stora hela har vi inga bullshit jobs. Har du eller har du haft ett bullshit job?

Fler boktips här.

Signatur