Vägen mot FIRE / ekonomisk frihet / oberoende och ett liv i linje med personliga värderingar.

Parkinsons lag

Parkinsons lag. Cyril Parkinson var en historiker som arbetade inom brittiska stadsförvaltningen under 1950 talet. Han observerade arbetssättet inom stadsförvaltningen och fann mönster som mynnade ut i tre principer. 1957 publicerade han en bok “Parkinsons Law and Other Studies in Administration”. 

  1. Arbetet expanderar till att det fyller den tid som finns tillgänglig för dess utförande.
  2. Kostnader kommer öka till de täcker hela inkomsten.
  3. Den tid som ägnas ett ämne på agendan är omvänt proportionellt mot dess betydelse.
Workload
Herr IGMRs skrivbord 11:e januari 2013.

Parkinsons lag – första principen

Om vi börjar med den första principen. “Arbetet expanderar till det fyller den tid som finns tillgänglig för dess utförande”. Det innebär att om en du har en uppgift och en viss tid att utföra den kommer uppgiften fylla ut hela den tiden. Har du en timme, tar det en timme. Har du en månad, tar det en månad. Ett bankbesök tar en hel dag i anspråk för en pensionist (älskar danskarnas ord för pensionär)

Har vi en deadline om tre månader kommer det mesta av arbetet ske mot slutet av den tiden. Parkinson kallade detta för “utvidgningens lag” och menade att har du tid kommer du att skjuta upp allt som du måste göra till slutet. Anledningen till detta, menar Parkinson, är att tid är ett subjektivt ämne och vår perception är mer betydelsefull än det faktiska antalet timmar. 
En annan insikt Parkinson fick var att ju mer tid vi spenderar på att slutföra en uppgift, desto mer komplicerad blir den. Jag tycker han slår in en öppen dörr här men han menar att lägger du mer tid kommer du täcka in fler aspekter av uppgiften. Lägger du mindre tid kommer du fokusera på sakfrågorna utan att spilla tid.

Parkinsons lag – andra principen

Parkinsons andra princip “kostnader kommer öka till de täcker hela inkomsten” eller som han uttryckte sig “behovet av en resurs tenderar att bli lika stor som den är tillgänglig”, är vad vi inom FIRE – rörelsen kallar “lifestyle inflation”. Inkomstökningar leder inte automatiskt till ökat sparutrymme. Istället möjliggör löneökningen uteluncher, resturangbesök, resor, finare bil, finare boende eller något annat åtråvärt. Inkomster och utgifter kommer gå jämnt ut på ett mer eller mindre magiskt sätt. Privatekonomiskt kommer du lyckas om du bryter mot denna princip. Hitta en levnadsstandard som du mår bra av och öka inte på den. Satsa på dig själv och spara din ökade inkomst. 

Tredje principen

Den tredje principen småler jag när jag läser. Alla som haft förmånen att sitta i möten kommer känna igen sig här. När de viktigaste frågorna på ett möte diskuteras kommer mötesdeltagarna med större sannolikhet kunna fokusera, lösa dem och komma vidare. Mindre viktiga frågor sänker ribban, fler människor på mötet deltar i diskussionerna och broderar ut. Mer tid ägnas således åt de frågorna.

Parkinsons observationer kan sammanfattas i att vi hanterar tid och pengar fel och att de därför inte räcker till.

Vad kan man göra för att bryta dessa mönster? Spara först och konsumera sen är en regel som IGMRs lever efter. Tiden är svårare. För att bli effektiv föreslår Parkinson att man delar upp en större uppgift i mindre bitar med olika deadlines. Det är logiskt och lekmannaherrIGMR menar att det fungerar. Jag ogillar dock sönderhackad tid. Jag vill att tid skall få kännas och det gör den för mig obruten (superlätt i denna moderna värld!).

Tidigare har jag skrivit om bullshit jobs. Brist på sysselsättning medför inte automatiskt sysslolöshet, skriver Parkinson. Tvärtom ökar mängden administration då anställda som har för lite att göra motiverar sin existens inför sina uppdragsgivare. I brist på verklig sysselsättning ser de till att inte vara sysslolösa. Detta är dock en annan intressant diskussion.

Signatur

12 kommentarer

  1. Flow-FI

    Hur applicerbart tror du dessa teorier är idag? Tänker främst på "lifestyle inflation", problemet idag är ju folk belönar sig så oerhört och lever ÖVER sina tillgångar. Kreditkortsskulderna hos unga i USA är ju skrämmande. Sen är det inte många offentliga förvaltningar idag som upplever att deras jobb "expanderar till tiden är slut" tvärt om är handläggningstider omöjliga att hålla pga för hög arbetsbelastning. Förvaltningar håller inte budgetar. Sjukvården är underbemannade osv osv. Tänker mest att det här kanske är ett daterad teori sprunget ur samhällsbilden 1950. Jag säger inte att det inte finns poänger, men att samhället ser rätt annorlunda ut idag. Vad tror du?

  2. Herr IGMR

    Jag tror de har bärighet. Lifestyle inflation kanske inte ser ut på samma sätt som då eller på samma sätt för alla. Som du skriver lever många över sina tillgångar och unnar sig för mycket, kanske vid inkomstökning, räntesänkning eller bara för att. Ser jag till mig själv har jag inte skuldsatt mig överdrivet men varenda inkomstökning har följts av en standardhöjning. Vinerna kostade inte 70 kr längre utan 150 kr plus. Liknande skedde i all konsumtion, bil, boende, kläder etc.

    Gällande arbetets expansion tror jag också att det gäller fortfarande. Återigen, detta är inte applicerbart på alla arbetsplatser. Jag hör dock från vänner på IKEA, inom arkitektyrket, inom skolvärlden mm. att det dras igång tidsmätningar, nya rapporteringssytem, nya initiativ som inte är motiverade. I podden som jag skriver om i Bullshit Jobs pratar de om hur skolväsendet och sjukvården i USA fungerar. Assistenter är ett bevis på att man lyckats och det skall man ha vid vissa karriärssteg. Problemet är dock att de inte har något att göra och därför drar igång till projekt. Dessa projekt berör andra som måste ta tid från sitt arbete och så är bollen i rullning.
    Ser jag till min arbetsplats finns det verkligen exempel på hur människor fyller sin tid men även exempel på hur människor nästan arbetar ihjäl sig.

    Jag tänker att all dokumentation inom vård, skola etc kan vara ett exempel på byråkrati som breder ut sig.

    • Flow-FI

      Haha ja jag tänker på konsulttiden där det var 3 omorganisationer på 4 år på det företaget jag jobbade på. Ingen av dessa omorganisationer gick ut på att effektivisera ledningen. Av 13 000 anställda var 800 chefer sen tillkom HR, IT osv som inte heller debiterade. Någon var ju tvungen att stå för kalaset. Förslaget från ledningen var en envägsdialog att försöka öka debiteringsgraden med 1%.

    • Herr IGMR

      Så är det på Fru IGMRs arbete nu. Mycket over head som inte debiterar . Lösningen är aldirg eller sällan att skära där.

    • Flow-FI

      Men sånt här är intressant, you, me, hembryggd öl så snackar vi!

    • Anonym

      It’s a dejt

  3. Fru EfficientBadass

    "Arbetet expanderar till det fyller den tid som finns tillgänglig för dess utförande." Gäller även konsumtion. Mycket tänkvärt inlägg och påminner mig om varför jag trivs så bra utanför ekorrhjulet.

  4. Studenten A

    Bra surr.

    Har man väl omprogrammerat sig från en soffpotatis till en do'er så tror jag det blir lättare över tiden. Tror Tim Ferriss snackar om att göra 1 sak varje dag som är viktigt, Choose FI aggregation of marginal gains är väl lite samma sak. Här har ju ni familjen IGMR gjort en helomvändning, att gå från 0 till typ 50% sparkvot på bara några månader är ju motsatsen till parkinsons lag.

    På jobbet kan man tänka likadant, ställa sig frågan, "vilka 3 saker är de absolut viktigaste för att göra ett bra jobb och skapa värde i min roll?" sen så levererar man på dessa 3 saker varje jävla dag. Sen när man försvinner iväg i nån jäkla mailslinga så återgår man till tanken, hur skapar jag bestående och långsiktigt värde. När man väl går hem från arbetet för dagen så har man en go känsla i magen och får
    några av de (få) positiva känslor som arbete kan ge. Sen ler man självbelåtet samtidigt som man trycker in en står del av lönen in i ISKen med vetskapen att man snart äger sin EGEN tid!
    /A

    • Anonym

      Du är klok SA. Snart äger vi vår tid. Ha en go helg 🙂

    • Studenten A

      De gör vi, trevlig helg och hälsa din bättre hälft och baby IGMR! =)

  5. Avkastaren

    Känner igen den där meningslösheten i vissa arbetsuppgifter man inom tjänstemannayrket haft. Skapa upp processer, kontrollfunktioner som andra ska följa punkt och pricka. Kan ifrågasätta ”varför” i många situationer.

    En vanlig stridighet är också att produktionen ofta klagar över stödfunktionerna som inte direkt genererar intäkter till bolaget. Själv har jag ofta hållit med deras ifrågasättande. De är kuggen i företaget och märks tydligare om de försvinner än IT och HR tjänsterna. Tänkvärt.

  6. Ingrid

    Apropå nåt annat – har du läst denna?
    https://www.goodreads.com/book/show/18077875-essentialism
    Tycker den verkar lovande och tangerar ditt inlägg om JOMO och den boken du rekommenderar där.

Kommentera