Peak stuff, peak crap – En tanke som slog mig för ett tag sedan var – hur kan något egentligen kosta pengar? Alltså – det finns fler bilar än vi har behov av och fler prylar än vi har behov av. Efterfrågan borde således sjunka och därmed priset också. Lite flummigt men jag började googla och hittade ett spår att snöa in lite på.

Har vi nått peak stuff?

Det har skrivits en mängd artiklar som talar om att vårt konsumtionssamhälle är ur led. Om vi inte blir gladare av (det verkar snarare vara tvärtom) av att konsumera fler saker, ja då kanske vi har nått “peak stuff”.

Ekonomin förser oss med tjänster och varor som skapar jobb och inkomster. Ekonomin ställer dock sällan eller aldrig frågor om lycka eller hur man lever ett bra liv. Saker produceras och skall bara ut, säljas och tjänas pengar på. Det bubblar dock i västvärlden. Många konsumenter, likt mig själv, vill inte ha mer och mer.

Ikeas förra hållbarhetschef Steve Howard sa för några år sedan att troligtvis är det så att vi har nått peak stuff, peak socker och peak kött. Om det är sant vet jag inte men i västvärlden är många hem fyllda till bredden med saker. Steve Howard argumenterade för att man måste fundera på nya och lite bökigare sätt för att få folk att köpa mer. Man måste till exempel hjälpa till att återvinna konsumentens gamla saker i större utsträckning.

Man måste också som företag kunna argumentera för att kunden, som redan har allt, skall spendera pengar. Till vilken nytta och vilket värde, på ett mer djupgående sätt, skapar denna pryl jag just skall köpa.

Black Friday
Tyler Durden i Fight Club såg det redan 1999.

Ekonomer har svårt att tackla dessa problem. Fallande försäljning och efterfrågan i västvärlden förklaras med och skall lösas med traditionella ekonomiska metoder. Man säger att skuldsättningen ökar, att konsumenterna känner osäkerhet och vill spara mer. Metoderna för att bota detta är att till exempel sänka skatter och då är det tänkt att konsumenterna åter springer till affärerna. Det är delvis sant men frågan är om de springer i samma massor och lika snabbt som förr, troligtvis inte.

Det verkar som om det är större krafter i rörelse.

Fler och fler drabbas av stress, depression och utmattningssyndrom, jag inkluderad. Människor har börjat söka efter en djupare mening när de förstår att prylar inte är lösningen. När vi i västvärlden hade mindre och var fattigare så var tanken att producera mer och göra det bättre ingen dum idé. Nu vette katten. En stor del människor trivs inte med sina arbeten även om de trivs med vad de gör. Företagen pressar och pressar. Till slut försvinner luften vi andas och inte ens kreativa och stimulerande arbeten är roliga på grund av till exempel för snäva budgetar. Ska man halvt jobba ihjäl sig med något man inte gillar för att kunna köpa skit man inte blir lycklig av?

Läsa mer? Klicka tex Här: “Consumerism is running out of steam”

Signatur