Ett godisfritt år. Något ni inte visste om mig är att jag är en godisätare av rang. Innan fru IGMR kom in i bilden höll jag detta i schack genom att helt enkelt inte köpa godis. Det var en bra taktik då men fru IGMR gillar inte förbud.

Någonstans 2008 började godis trilla in i hushållet. Fru IGMR insåg snart att det första vi får göra när vi kommer hem med godis i matkassen är att dela upp det i två skålar, ty herr IGMR är ett barn i en vuxen mans kropp.
Skulle det finnas något kvar i hennes skål dag två försvann det mystiskt och jag var H E L T ovetande och oskyldig.

Barnet

Enter baby IGMR. 2013 förärades vi med denna lille guldklimp. Några år senare började lördagsgodis leta sig in i våra liv och detta var inte positivt för mig. Påsarna från hemmakväll blev större och större och jag kände att lördagen var något av en happening. Kul i 10 minuter och sedan illamående och en stilla undran över vad jag egentligen höll på med. Lägg därtill att jag nallade av både Fru och Baby IGMRs godis om mitt tog slut. Besvikna blickar från fru och barn.

Någonstans i mellandagarna 2017 hittade fru IGMR mig med en halväten kartong choklad (som vi fått i julklapp). Den var full någon timme innan. Blicken jag fick var obetalbar och talande. Jag var tvungen att göra något.

Beslutet

Jag landade i ett moget beslut att det nog var dags att fimpa godiset. Det landade i ett nyårslöfte att inte äta en bit godis under 2018. Som en adderad bonus fick jag inte äta något sött på jobbet, bjudkakor eller liknande. Det är nämligen så att det bakas hej vilt på jobbet och jag har svårt att hålla mig till konflikt/blickfri storlek på bitarna.

Nu har dryga året gått och jag är still going strong med godisfritt. Det har varit väldigt positivt att helt ta bort detta ur mitt liv. Till saken hör att jag är grym på förbud men dålig på att moderera.

Inga fler konflikter om vem som tagit mest, inga mer besvikna barnögon, ingen mer illamåendekänsla när man ätit för mycket godis, inget mer dåligt samvete för att man tömmer godisskålen i smyg hos svärföräldrarna (hej T!).

Jag äter fortfarande fru IGMRs hemmabakade bakverk, någon glass på sommaren, Utdelningsbagarens fantastiska morotskaka och sådant. Dessa saker (förutom morotskakan) har jag ingen hang up på och därför är de ganska oproblematiska.

Eftersom utfallet var så positivt har jag bestämt mig för att fortsätta i samma stil under 2019. Kanske, kanske 4 life?

Är ni som jag eller står ni för de besvikna blickarna?

Godisfritt år
Godisfritt. Knaprar själv naturens godis.
Signatur