Vägen mot FIRE / ekonomisk frihet / oberoende och ett liv i linje med personliga värderingar.

Update – Parkinson’s lag i pandemins tid

Parkinson’s lag har en gång tidigare avhandlats på denna blogg vilket du kan läsa om med ett enkelt klick på länken i början av denna mening.

I korta drag kan man säga att skaparen till denna lag, Cyril Parkinson, kom fram till följande efter empiriska studier på Brittiska statsförvaltningen under 1950-talet.

  1. Arbete kommer fylla den tid som finns tillgänglig för dess utförande.
  2. Kostnader kommer öka till de täcker hela inkomsten.
  3. Den tid som ägnas ett ämne på mötesagendan är omvänt proportionell till dess betydelse.

Han publicerade en artikel i the Economist 1955 och skrev sedan en bok i ämnet ett par år senare.

Det skrivs ofta och refereras till Parkinson’s lag och då hans första lag. Det är den jag kommer avhandla nedan.

Det har hänt något med den första lagen när många nu arbetar hemma på grund av pandemin. Gigjobbandet skall kanske också nämnas för ordningens skull.

Parkinson's lag
Kontor

Parkinson’s lag – uppdatering

Arbetet fyller den tid som finns tillgänglig. Det är något många upplever i och utanför arbetslivet. I skolan pluggas det hårt de sista dagarna trots att man haft en månad på sig. Deadlines på jobbet klaras av just in time.

När det kommer till kontorsarbete finns också risken att det sliras på tiden då en avslutad uppgift ofta ger att man får en ny uppgift som eventuellt är tråkigare än den första.

Sedan har vi åttatimmarsnormen. Det är inte bara viktigt att arbeta utan man skall vara på plats och se ut som om man arbetar. De som stannar länge på kontoret får kanske till och med en guldstjärna även om inget egentligt arbete utförs. Viktigt är också att gå efter att chefen gått.

Nuförtiden har vi internet att fördriva tiden med – det hade man inte förr. Har man ingen uppgift eller brådskande kan man inte bara gå hem. Åttatimmarsnormen gäller och det gäller att sitta kvar, speciellt om man inte har förtroendetid och är bunden till stämpelklockan. Många gånger har jag suttit kvar och väntat så att jag inte ska få minus på komptiden trots att dagens arbete var avklarat. Idioti.

Parkinson's lag
Ljuva kontor

Parkinson’s lag när vi arbetar hemma

Hemma har vi ingen chef eller kollegor som håller koll på att man sitter vid datorn. Detta skapar två separata spår eller grupper.

Den första gruppen är slackers. Dessa gör vad precis vad som krävs för att bli färdiga med sin uppgift för att sedan ägna dagen åt annat. Uppgiften, rapporten eller what ever lämnas in precis innan deadline. För denna grupp kan vi omformulera Parkinson’s lag till: “Arbetet krymper till att bara fylla den tid som krävs”.

Den andra gruppen, mönsterarbetarna, har helt motsatt inställning. När de är hemma finns inga tydliga avgränsningar mellan arbete och fritid. Därmed kan de arbeta ännu hårdare än tidigare. För dem kan vi omformulera Parkinson’s lag till: “Arbetet expanderar till att fylla alla vakna timmar”.

Parkinson’s lag och organisationer med många hemarbetande

Huvuddelen av Parkinson’s lag kanske egentligen inte är applicerbar på Sverige men absolut Storbritannien och USA. Han varnade för att anställa fler tjänstemän inte ledde till en effektivisering utan tvärtom. Varför? Tjänstemän fyller sin tid, behöver avlastning och får underordnade. Sedan ägnas mycket tid till att kontrollera deras arbete.

I denna tid av hemarbete får detta konsekvenser och även för Sverige. Chefer och högre tjänstemän vill verka upptagna och då betydelsefulla. I en kontorsmiljö fyller möten den funktionen eller genom att gå runt och prata med medarbetarna. Nu fungerar inte det. Man ersätter inte att sticka in huvudet hos någon med ett telefonsamtal. Hur gör man då?

Teams, Google Meet eller Zoom. Videomöte! Ändlösa videomöten tar nu upp mer tid. På kontoret är det mer okej att bara dyka upp på ett möte. Det går att sitta med och lyssna in och få kontors/närvaropoäng ändå. På videomöten får många känslan av att sitta med video och mikrofonen avstängd inte duger. Nej nu ska alla synas och höras för att känna att man närvarar. Därmed växer dessa möten i tid. Därmed kan vi omformulera lagen en gång till: “För pandemihemarbetande kommer videomöten att växa och fylla mer och kanske all tid”.

Jag inspirerades till att skriva detta inlägg av The Economist podcast “The Intelligence”. Avsnittet heter “Crude Awakening, the arab world after oil“. Där avhandlas också Parkinson’s lag i Covid-19’s tidevarv.

Håller ovan? Är ni mönsterarbetare eller slackers? Undertecknad är helt klart det senare…

Signatur

11 kommentarer

  1. The Dividend Story

    Väldigt intressant inlägg. Kände inte till den “lagen” sedan tidigare men den stämmer väldigt bra in på verkligheten. Har ofta funderat på varför man bara sitter av tiden om man inte har något att göra. Ett av de bästa tipsen jag har fått från en kollega är “Har du möjlighet, gå hem!”.

    Bakgrunden till det tipset var att jag jobbade väldigt mycket och det finns ingen rimlighet i att bara sitta av tid (särskilt inte om man jobbar längre dagar emellanåt). Traditionella 8-17 dagar är jag inte förtjust i, jag har inget problem med att dagarna är lite flytande mellan jobb och privatliv. Är det en solig dag vill jag hellre gå ut på lunchen och vara borta “ett tag” för att springa eller liknande och sedan jobba in det på kvällen eller en annan dag. Hellre vara ute en solig lunch än på kvällen när solen gått ner 🙂

    Lag 2 var ju riktigt fyndig (och relevant) också 🙂

    • HerrIGMR

      Ellerhur är lag två både fyndig och relevant? Det syftar nog till årets budget och att pengar inte skall bränna inne – men ack så applicerbart på privatekonomi.

      “Har du möjlighet, gå hem!” är ett fantastiskt tips/råd. Har själv sådan tur att jag nu har en chef som har attityden “det där sköter du själv” + förtroendetid. Det ger slack i livet, speciellt kombinerat med hemmajobb. Idag lämnade jag junior, åkte till Lidl på cykeln och köpte müsli. Fick feeling och tog en 1,5 mil cykeltur vid havet i fina vädret. Sedan tillbaka till gruvan där jag sitter nu och jobbar + skriver detta 🙂 Omväxling förnöjer!

  2. Kristoffer

    Ett väldigt intressant ämne där jag t.o.m. har läst ett par böcker på ämnet då det verkligen fascinerar mig. Denna lagen tillsammans med pareto ut utgör sedan en del år grundpelarna i mitt (arbets)liv och ni kan ju gissa vilken av ovan typer jag är – dock så är jag noga med att alltid leverera minst det så krävs av mig i (reell/betydelsefull) output!

    • HerrIGMR

      Helt enig i leveransen. Ser alltid till att leverera i tid och gärna lite extra. Är dock ganska bra på att känna var nivån ligger och vad olika människor förväntar sig. Viktigt att säga att en slacker i detta inte är någon som missköter sig utan kanske jobbar mer effektivt.

      • Kristoffer

        Samma här. Att känna var ”bra nog” ligger är väldigt viktigt att lära sig tidigt i (arbets)livet.
        Ja – viktig nyansering?

  3. Lupinerna

    Åh gud jag är slackern! Förstår inte hur man kan fylla en hel arbetsdag. Inser alltid i efterhand att jag skulle kunnat ta det mycket lugnare på arbetsplatser.

    • HerrIGMR

      Verkligen så. Det är först sedan jag började reflektera om arbetslivet och den dans som sker som jag inser detsamma. För att inte tala om åren jag var chef och satt av tid då och då i någon slags imaginär solidaritet…

  4. Lisa

    Hade en gång en chef som sa ”man ska jobba bra, inte nödvändigtvis mycket”. Han var väldigt flexibel med närvarotid så länge man gjorde det man skulle, och detta var faktiskt inom offentlig sektor..

    • HerrIGMR

      Låter som en chef i min smak. Fru IGMR och jag diskuterade igår just hur snabbt det kan förändras. Ledarstrukturen på hennes arbete förändrades nu och vi får se var det landar. Hoppas själv på att ha kvar min chef i några år till. Jobbar på bra tillsammans, bra kommunikation och tror på frihet under ansvar.

  5. F-lediga läraren!

    Påminner mig om ett möte vi hade för några år sedan då en kollega fick presentera hur han jobbade (vilket enl ledningen var helt fantastiskt). Han pratade i dryga timmen om hur han videofilmar sina genomgångar till alla klasser (vi snackar ca 20h i veckan i lektionstid)… Efter timmen frågade en kollega hur mycket tid detta tog i anspråk svarade han att han la ca 40h i veckan på att skapa dessa videor… PLUS då 20h lektionstid, rättning och möten. Tack och lov blev det ramaskri bland personalen som undrade hur urbota dum ledningen kunde vara som lyfte fram detta som ett skolboksexepmel på bra lärare.. Jag är tyvärr en mönsterstudent/lärare och har alltid levererat för mycket för mitt eget bästa. I och med att lillan dök in i våra liv för 6 mån sedan har jag fått omvärdera var jag vill lägga min tid. På mitt eget barn eller på andras.. Den är inte så svår!

    • HerrIGMR

      Har också några sådana exempel… det är som att locka folk till psykisk ohälsa.

      Barn får en att tänka efter och värdera tid annorlunda. Det blir plötsligt ganska tydligt var prion skall läggas. Också att det är skönt att inte bara gå runt och fundera på sig själv.

      En vän till mig sa en gång: “Att få barn är som att en pytteliten guru med konstant magsjuka flyttar in och lär en vad livet går ut på”. Typ så.

Kommentera