En sak jag tänkt på den senaste tiden är att detta projekt vi håller på med – FIRE, FI eller ekonomisk frihet. Det är väldigt lätt och det är väldigt svårt. När jag lyssnade på senaste ChooseFI fick jag ytterligare tankar om detta. De har börjat med en serie där man får följa åtta hushåll som just funnit FIRE på resan – från start. Ett annat perspektiv än de vanliga framgångshistorierna om folk som lyckats och gjort patron ur.

Det lätta

Det ekonomiska, d.v.s. investera skillnaden mellan inkomst och utgift i breda indexfonder varje månad, om och om och om igen. Det kräver ingen större kunskap och det kommer göra dig rik. Tiden det tar beror på hur stor skillnad du lyckas åstadkomma mellan dina inkomster och utgifter samt att du skapar ett system där du sparar med en viss regelbundenhet, gärna månadsvis.

Gör man så här är ingen omöjlighet att bli ekonomiskt oberoende på 10-15 år – eller snabbare än så. Gapet mellan inkomster och utgifter, din sparkvot, avgör. Vi siktar på 8 år men inget är hugget i sten.

Teorin är lätt och vem som helst kan göra detta. Utmaningen kommer i den attitydförändring till vardagen, livet, arbetslivet och konsumtion som måste till samt den STORA frågan – vad ska du göra med den tid du köper? FI eller FIRE handlar om att skapa valmöjligheter för framtiden och om att kunna bestämma över sin tid. Investera pengar över tid och köp tillbaka din tid, din självbestämmanderätt och ditt liv.

Attityder – en utmaning

I stort och smått är detta en utmaning som varit rolig att ta sig an. Allt från vilken affär man handlar i och vilka varumärken. Bara detta att vi alltid köpte ekologiskt förr men slängde så mycket – kontraproduktivt. Sköljmedel var obligatoriskt och Eldorado & Lidl fanns inte på kartan. Vi har gjort en 180 och lägger pengar på det som betyder något och som gör skillnad. Om vi har Ariel eller Eldorado / Lidl tvättmedel märks inte i vardagen men det gör det i plånboken över tid. Speciellt om man omvärderar alla sina val.

Attityden till arbetslivet och sin roll i det hela har varit väldigt omvälvande. Det började med utmattningen och den kastade ett helt annat ljus över det jag nu ibland tänker på som ett vuxendagis där man löser samma problem om och om igen – samtidigt som man bränner livsenergi och sin tid på jorden. Arbete i sig är inte ett problem – tvärtom är det en förutsättning för att leva ett gott liv som jag ser det. Det tvingande 9-5 jobbet som nöter ut samt den egna konsumtionen som låser fast en där, det är problemet. Att se det och att göra något åt ekvationen har varit utmanande men otroligt givande på alla plan.

Det svåra – framtiden

Den stora frågan i detta stora projekt är vad vi ska göra med den tid vi karvar ut. Metodiken fram till detta ser ganska lika ut för alla. Visst kan man investera i hyresfastigheter eller indexfonder men det är lite potato, potato. När det gäller framtiden och livet ställs allt på sin spets och det kräver mer. Starta eget utan krav på ekonomisk vinst? Resa jorden runt? Bli en digital nomad? Välgörenhet och frivilligjobb? Drinkar på stranden?

Personligen börjar jag landa mer och mer i att jag vill arbeta mer med händerna och i det gröna. En trädgårdsmästarutbildning lockar samtidigt som jag ser andra vägar också. Min digitala närvaro känns också positiv och lockande. Formen för det är dock inte helt klar för mig.

Jag vill också vara mer närvarande för min familj, vänner och för mig själv. Jag vill ha mer tid för äventyr, spontanitet och lärande. Mer oplanerad och obunden tid som inte behöver innebära att driva omkring. Jag tror att kreativiteten och inspiration kräver den sortens planerad tid.

Fru IGMR vill inte vara bunden av debiterbar tid och kontorspolitik. Hon vill fortsätta med samma yrke men på ett annat sätt som hon styr själv. Mer mot det konstnärliga och mindre sälj om jag tolkar henne rätt.

Var ska man bo?

Var vi geografiskt ska befinna oss är också svårt. Vår lilla familj har tre viljor men det går säkert att lösa. Jag vill ha mer natur och gärna ut på landet. De andra två vill inte det nu men senare vilket jag egentligen håller med om. Vi bor inom cykelavstånd till våra jobb och allt annat viktigt på MMM och Enkelboningskt vis. Dock känner jag mig ivrig då det kan vara svårt att njuta av det vi byggt upp i stunden när man vill vidare.

Det går säkert att lösa men den utmaningen kräver lite mer tid i den grå massan mellan mina öron. Vi sitter inte ihop fysiskt och man behöver inte göra allt tillsammans hela tiden. Lösningar finns alltid.

Hur ser ni på FIRE, resan och livsprojektet? Vad är svårt och vad är lätt?

Läst mer om varför vi vill uppnå FIRE här och om varför jag bloggar här.