Det skälls ofta på chefer och jag gissar att de flesta har haft en chef som visat sig vara mindre kompetent för att lösa sin uppgift. Kanske “Peters princip” kan förklara varför.

Vi tar mig själv som exempel. Under hela mitt arbetsliv har jag bara tackat ja till alla nya tjänster och befordringar. Jag har ingen egentlig utbildning för det jag gör. Min bakgrund och utbildning är inom grön biologi men jag peakade som inköpschef på ett av Europas största företag inom sitt område.

Jag är vetgirig, lär mig snabbt och jag är en teamspelare. Energi och idéer brukar jag också tillföra mixen. Detta har gjort att jag fått nya positioner med jämna mellanrum och klättrat. I varje steg har jag funnit min plats, utvecklat tjänsten, blivit sedd och sedan avancerat vidare.

Sedan tog det stopp. Jag hade blivit befordrad till min inkompetensnivå.

Peters princip

Peters princip lanserades 1969 av Dr. Laurence J. Peter. I sin princip beskriver han hur framgångsrika medarbetare i en hierarkisk struktur kommer att klättra och befordras till sin högsta kompetensnivå.

Pricipen säger att dessa medarbetare är bra på det de gör, de blir belönade för detta och klättrar vidare. Till slut tar det stopp och i detta sista steg har de blivit befordrade till sin inkompetensnivå.

Courtesy of Scott Adams. Peters princip

Det sker alltså en förflyttning uppåt i hierarkin baserat på vad medarbetaren gjort och presterat tidigare. Till slut når medarbetaren ett steg där tidigare erfarenheter och färdigheter inte kan översättas till den nya tjänsten. Inkompetensnivån i hierarkin är nådd och där blir medarbetaren fast. I Peters princip kallas denna nivå “The final placement” eller “Peter´s plateau”.

  • Givet att tillräckligt lång tid och tillräckligt många trappsteg finns kommer varje anställd klättra, och stanna, på en nivå som är högre än denna persons kompetens medger.
  • Över tid kommer alla befattningar fyllas med någon som är inkompetent att sköta uppgiften.
Courtesy of Scott Adams. Peters princip

Herr IGMR når sin inkompetensnivå

Åter till moi. När jag blev inköpschef nådde jag också min inkompetensnivå. Det var inte själv arbetet och vad som skulle göras som jag var dålig på och inte klarade av. Jag var dålig på att vara chef.

Jag ärvde en avdelning som låg i krig. Speciellt två personer var verkligt giftiga och de avskydde dessutom varandra. Att hantera detta var inget jag hade någon som helst utbildning eller träning i.

För att göra en lång historia kort gick avdelningen bra och mötte sina mål. Problemet var att jag inte kunde lösa situationen med stämningen på avdelningen. Medarbetare sjukskrev sig och jag kompenserade för detta genom att ta på mig och sköta deras arbetsuppgifter. Det tog så mycket på mig att det var en stor del av anledningen till att jag gick i väggen.

Nu ser min situation bättre ut och jag är jag tillbaka på en nivå där jag är kompetent och jag vill inte klättra.

Har Peters princip bäring?

Har detta bäring? Jag vill nog säga att det kan ha det och denna artikel i Forbes hävdar det. Att klättra baserat på vad man gjort förr kan inte direkt översättas till den nya rollen. Kanske kan man som i mitt eget fall, jobbet, teorin och hur det skall utföras bra. De mjuka bitarna hade jag inte och där kunde jag inte lösa min uppgift.

Vad tror ni? Givet tid och antal steg – kommer alla steg fyllas av personer som nått sin gräns och befinner sig på sin inkompetensnivå?

Ps. Vill du läsa mer? Boken finns att låna på bibblan eller att köpa här. Fler boktips hittar du här.

Signatur