Nu kanske du förväntade dig att läsa en rant om hur idiotiskt det är att samla en massa människor på konferens för att konferera om corporate bullshit som ändå inte leder någon vart.

Det ska jag inte. Jag varit på en tvådagarskonferens på hemmaplan och haft en givande konferens (!?) med resten av cheferna på företaget. Nu är jag inte chef och inte ens team leader. Företaget tycker dock att jag tillhör management så det är bara att tacka och ta emot, anmäla sig i receptionen och sedan konferera.

Jag arbetar i en bransch i stark förändring och en förändring som jag tror till slut kommer såga av den gren jag sitter på. Konferensen tog sikte på företagets framtid eftersom yttersta ledningen hade blivit utmanad av styrelsen att öka omsättningen med en hel del. Vi har alltså spånat på ett ordnat sätt i två dagar om hur detta ska kunna åstadkommas.

Vi har även pratat affärsplan, bolagskultur och annat som skulle kunna varit öken. Det har det inte varit. Tvärtom har jag haft kul och fått mycket matnyttigt till livs gällande framtida trender i stort, framtida konsumtionstrender, trender inom retail, konsumentbeteende, bolagsstyrning och digitalisering.

Det kom fram en hel del tankar och förslag under dessa kreativa två dagar med god (GRATIS!) mat. Som grädde på moset slapp jag vardagstuggandet på kontoret.

Hade det varit förr, innan FIRE-tänket, hade jag känt press och säkert zoomat ut och deltagit halvhjärtat. Nu har jag ett personligt mål och en imaginär väg framåt. Detta har skapat någon slags mental distans och luft i mitt arbete som gör att jag presterar och mår bättre även i dessa sammanhang. Jag kan fokusera helt enkelt och tänka andra tankar än ”FLY!”.

Det jag vill komma till är att jag har lärt mig mycket på denna konferens och haft kul på jobbet. Jag har lärt mig saker som jag kan ta till mig och addera till min medvetenhet och till viss del till framtida personliga projekt. Det är mycket roligare att gå in i sådana här sammanhang nu med mindsetet att lära sig saker och att kunna koppla det till något, för mig, användbart i framtiden. Alla tjänar på det, både jag och min arbetsgivare.

Workload
Arbetslivet kan också se ut så här. Då är det inte superskoj. Hög på IGMR skrivbord anno 2015?

Konkret kan jag ta med en hel del lärdomar från konferensen, främst om digitalisering, till mitt nya side hustle. Detta side hustle är en nischsajt som jag så smått håller på att testa och starta upp. Ett roligt projekt som både gör gott för miljön och ligger mig personligen varmt om hjärtat. Jag kommer återkomma till detta om x antal inlägg när det blivit till något mer konkret än ett domännamn och en ofärdig sida.

Jobbet är inte bara ett 9-5 fängelse som ger ofrihet och stjäl tid från mer värdeskapande aktiviteter. Det kan också vara kul ibland, med rätt mindset och eyes on the prize.

Det skall dock sägas att när jag når FIRE säger jag good bye till arbetsgivaren och pysslar med mina egna projekt full time. Det är tanken.