Vägen mot FIRE / ekonomisk frihet / oberoende och ett liv i linje med personliga värderingar.

Varför det moderna arbetslivet är tråkigt.

Leder specialiseringen till att arbetslivet är tråkigt?

En av anledningarna varför det moderna arbetslivet är så tråkigt är att många av oss får gå till jobbet och göra samma sak varje dag. Vi är specialister men jag är övertygad om att många skulle må bättre som generalister med varierande arbetsuppgifter. En känsla av rastlöshet sprider sig.

Varför har det blivit så här?

Tittar man tillbaka historiskt, både på sin egen barndom och hur man organiserade arbete förr kanske man kan hitta roten till denna rastlöshet. Som barn kunde vi under en och samma dag vara maskinförare, uppfinnare, förälder i en mamma/pappa/barn-lek, en pilot som landade det plan vi just byggt av en kartong eller bara, lite så där – rädda livet på favoritgosedjuret genom en avancerad operation. Kanske avslutades dagen med att förvandla sig till en souschef för att hjälpa till med kvällsmaten.

Alla dessa lekar är en karriär i sig (bortsett från föräldraleken då). Vi får dock nöja oss med att välja en av dessa karriärer stanna där i 50 år innan pensionering. Vi är så mycket mer än vad en karriär är och vi har många bottnar och många intressen. Det finns så många versioner av oss och vi skulle kunnat ta så många andra vägar som lett till andra karriärer och sätt att leva. Under en livstid i den moderna eran är, sant eller falskt, valmöjligheterna begränsade och dessa andra vägar förblir otrampade.

Det kanske inte är så konstigt att många upplever en känsla av rastlöshet och våndas över att det fanns andra saker som man skulle vilja bli bra på eller uppleva här i livet.

Varför har det blivit så här?

Det är kanske inte vårt fel att vi tvingas in i specialistroller. Den moderna arbetsmarknaden ger få möjligheter för generalister utan vi tvingas att bli specialister. Det vore omöjligt att arbeta som arborist på förmiddagen för att under eftermiddagen spaka en Boeing 747 från Stockholm till New York. Ett arbetsliv där man under en månad skiftar mellan att arbeta som rörläggare, tennistränare, reseguide och resturangägare kanske hade varit idealt för någon.

Anledningen till att det är så här kan vi härleda till slutet av 1700-talet och den skotske filosofen Adam Smith och hans bok “Nationernas välstånd” eller “Wealth of the nations“. Boken var startskottet för den moderna ekonomin och i den betonas vikten av både konkurrens och arbetsfördelning.

arbetslivet är tråkigt
Unge herr IGMR på mitt jobb 2016. I denna späda ålder är en whiteboard himmelriket.

I boken förklarar Adam Smith att arbetsfördelning leder till en enorm produktivitetsökning. Om alla gjorde allting i samhälle blir det helt enkelt mindre gjort. Färre skor, färre hus och mindre av allting eftersom ingen är specialist på det de gör. Delar man upp arbetet så att alla har sin plats och blir specialiserade ökar effektiviteten kollektivt.

Man kan säga att fokuserar vi vårt arbete kommer vi på individnivå att må sämre och hamna längre från slutprodukten. Samhället i stort kommer dock att få ökat välstånd och stabilitet. Vi blir alla små kugghjul i ett maskineri som genererar det välstånd vi lever i. Titta på floran av titlar i ett större företag så förstår man hur nischade vissa arbetsuppgifter verkligen har blivit.

Man kan säga att genom att bli specialister har vi valt ökat välstånd och högre lön snarare än att ha intressanta arbeten. En tröstande tanke är dock att detta gäller det flesta av oss, hög som låg. En VD eller truckförare kommer erfara att delar av deras ursprungliga potential har gått förlorad eller inte kunnat mogna fullt ut just på grund av rådande krav av specialisering.

Marx och alientation

En annan aspekt av det hela är det som Karl Marx kallade “alienation”. Marx hävdade att kapitalismen gjorde att “den frie” hantverkaren trängdes in i fabriker och blev alienerad från slutprodukten. Genom att bli alienerad eller bortträngd från slutprodukten blev proletariatet också bortträngd från själva arbetet.
Här menade Karl Marxs att människan kom i kontakt med sitt sanna jag och sin kreativitet om arbetet görs på arbetarens egna villkor. I industriproduktionen blir det på någon annans villkor och arbetaren alieneras från sin egen mänsklighet och känner sig maktlös.

Jag tror att ovan har en bärighet för hur många känner inför sitt arbete. Men här finns också en möjlighet för företag och för individen. Från företagens sida att synliggöra framsteg och arbetstagarens roll i slutprodukten. Från individens håll att ta tillbaka makten över sitt eget liv och organisera arbetet på sina egna villkor. Kanske starta eget? Kanske dra ner på konsumtionen och spara en slant i en ISK för att öka sina egna valmöjligheter? 

Många företag hade mått bra av, och fått mer välmående anställda, genom att lyfta blicken och fundera på hur man synliggör de olika rollerna och visar på den enskilda anställdes värde. Själv har jag valt FIRE och ISKn för att öka mina valmöjligheter och självbestämmande i framtiden.

Signatur

9 kommentarer

  1. UtdelningsBagaren

    Gillar mixen i ett arbete men även vara ”expert” på ett område där många kommer och rådfrågar en. Det ger en bekräftelse vilket ökar min motivation. Bekräftelse är superviktigt för mig.

    Småföretagande tror jag passar mig bäst. Syssla med bokföring en dag. Vara i produktionen en förmiddag. Besluta om kontorsinredning nästa dag osv osv. Men även ha ett område en är riktigt duktig och kunning inom. Generalist + specialist inom ett smal område.

    • Herr IGMR

      Tror vi är rätt lika där. Har själv en tjänst där jag är rätt bra på flera områden i bolaget men har expertroll på ett område. Har haft tjänster där jag endast gjort en sak, tex inmporttull, vilket jag vantrivdes oerhört med.

      Framtiden för mig själv ser jag mer varierad och framförallt ett skifte till att arbeta mer med händerna – men också att odla andra delar av mig själv som inte där direkt kopplade till arbete.

  2. Lupinerna

    Jag kan tänka mig att specialiseringen var nödvändig i ett samhälle där produktiviteten var låg, välståndet lågt och misären hög. Själv är jag ytterst tacksam för ett effektivt jordbruk, funderar ofta på vilken stress det skulle innebära att inte veta om man kunde utfodra sin familj under vintern. Varje tidsepok behöver sin egen filosofiska tes.

    • Herr IGMR

      Jo, Marx sa väl att typ människan och samarbetet/lokalsamhället kommer mest till sin rätt i bristtider. Jag är klart också tacksam för allt vi har och jag vill inte vara utan det. Frågan är dock om vi inte dragit det lite för långt? Tänk att vara brand manager inom E-cigaretter eller något annat…

    • Lupinerna

      Jo, alla gånger. Det är mycket jag värdesätter, men det är himla mycket som vi klarar oss helt utmärkt utan om det skulle försvinna. När det blir lågkonjuktur så kommer man märka exakt vad som är fullkomligt meningslöst.

      Själv är jag generalist alla gånger. Jag trivdes som bäst på högskolan när jag pluggade, ägnade mig åt en studentförening, frilansade och bestämde över min tid själv. Jag har fortfarande inte kommit över chocken som arbetslivet innebar (och det har gått ett antal år nu…). Inomhus, framför en dator där samma problem ska lösas om och om igen.

      Det kommer säkert en motreaktion på bred front. Sverige är tyvärr inte byggt för pluralism, så vår generation får det otacksamma arbetet att reformera.

    • Herr IGMR

      En självutrensning alltså – inte tänkt på det på det sättet.

      Jag är också generalist. Jag kan lite om mycket med några mer fokuserade nedslag. Känner så väl igen mig i det du skriver om arbetslivet och alla timmar framför en dator och information som matas in av oklar anledning i ett svart hål. Min bransch är också säsongsbunden så jag rullar igenom påsken, sommarkalas, halloween, black friday, julkommers + diverse rea mellan.

      Självklart finns det många som får utlopp för kreativitet och andra värden i sina arbeten – det kan jag också få. Dock inte så mycket att jag vill göra detta till pensionen. Jag tänker att många arkitekter hade tyckt det var roligt att vara med och snickra en vecka osv osv.

    • Lupinerna

      Jag är mest nöjd när jag får jobba mindre. När jag är redo hoppas jag på att starta eget, dock så är det kanske lite naivt att tro att det skulle innebära mindre arbete (jag har haft egen firma i liten skala och tycker det är rätt jobbigt)

    • Herr IGMR

      Helt inne på det också. 100% lönearbete tar bort för mycket av livet och det jag vill åstadkomma på fritiden.

  3. Pappa betalar?

    Mycket intressant.

    Jag är så glad att jag har en roll där jag kastas in i skolans alla möjlig hörn. Variation gör det kul att gå till jobbet.

    Trivs toppen på min arbetsplats men önskar lönen var högre, men jag är ju ingen specialist så därmed är lönen sämre.

    Mvh PB?

Kommentera