Konserter på youtube. Jag har under de senaste månaderna haft stora musikupplevelser på jobbet, hemma, i bilen och på promenader. Just nu står jag med gåshud och lyssnar på ett par från Mali, Amadou & Mariam, som jag upptäckte när de släppte sin smått fantastiska ”Dimanche a Bamako”. Låten ”La Réalité” svänger så in i. Första låten på skivan ”M´Bife” är en fin bit där Mariam sjunger som sin kärlek till sin livskamrat Amadou. Duon kommer från Mali och träffades när de spelade i samma orkester på ett institut för unga blinda. Nu reser de världen runt och spelar.
Jag gillar livemusik men som den introverta HSP person jag är kan jag lätt störa mig på att folk snackar, långa människor eller annat som fångar min uppmärksamhet. DYRT är det dessutom! Nädå, även om jag ibland stör mig njuter jag verkligen av att gå på konserter. Musiken får ett nytt liv och minnen kopplas till artister.
Hur kan jag hacka detta då? Jo – på Youtube finns massor av konserter med bra ljudkvalitet. Jag gillar kanalerna KEXP, Pitchfork och NPR Music då de har massor med IGMR kompatibla konserter. Här får man förstås prova sig fram beroende på musiksmak.
Jag tänkte ge er lite smakprov på vad jag lyssnat på den senaste tiden.
Amadou et Mariam. Gåshud på denna låt och deras närvaro.
Kevin Morby och Kate Crutchfield (Waxahatchee). Settingen, bakgrundljuden, Kates smått magiska rasp i rösten och låten.
Kurt Vile. Den artist jag lyssnat mest på de senaste åren. Keyboardisten har kakor liggandes på sitt elpiano. Textraden: ”There is no manual to our mind” satt sig när jag lunchpromenerade med detta i lurarna någon månad innan utmattningssyndromet slog till med full styrka.
The War on Drugs. ”Eyes to the wind” 8.27 in i klippet. Underbart!
Courtney Barnett. Texten till låten ”Avant Gardner” är fantastisk. En ångestattack när hon arbetar i trädgården med följande andningssvårigheter och ambulansresa.
Cigarettes after Sex. Ny bekantskap för mig sedan några månader tillbaka. Finstämt och med vad jag trodde, kvinnlig vokalist. Det var det visst inte. En skäggig man med änglaröst.
Mazzy Star. Mitt ljuva 90-tal. Long time favorit. Rösten och låtarna. Otroligt bra på skiva. ”Fade into you” sitter alltid som en lugn käftsmäll eller kanske rättare sagt som en medhårssmekning.
Jag skulle vilja säga att – får jag bara lite lugn och ro runt mig, ett par bra hörlurar eller att streama till våra högtalare – då har jag kanske 80 % av en konsertupplevelse men gratis. När jag vill, hur jag vill samt med ett otroligt utbud.
Konserter på Youtube alltså. Jag kommer spela Amadou et Mariam ikväll till vinet. Vad lyssnar ni på?
Ja, det finns många olika musiksmaker! 😉 Själv lyssnar jag gärna på A-ha.
https://www.youtube.com/watch?v=kvy4h-DXFZ0&list=PLAF172CBEC9965E4E
/Eva
Jag visste inte att de släppt musik så sent som 2009. Det svänger och Baby IGMR ”vill ha det på sin spotifylista”.
Men kom på att Lifelines är ännu bättre. Kul med barn som är så öppna och genast gillar något nytt! 🙂
https://www.youtube.com/watch?v=zQX4HqPYA_g&list=PLPYYju2irqA8tzkLlDlm5F1jTAEwqeFjj
/Eva
Den biten var mer i min smak men mindre i sonens.
I och med att vi har ett barn som ännu inte är så utsatt för yttre stimuli (han börjar skolan efter sommaren) har jag kunnat spela det mesta för honom. Igår satt vi och lyssnade på nordafrikansk funk/soul som jag hittat via Amadou et Mariam ovan. Han älskade det verkligen (gillar takt) och sedan kom vi in på Nordafrika och andra kulturer. Fin kväll med bra musik.
Bävar inför när han vill lyssna på Samir & Viktor och sådant ofog.
Det är så fint att ni håller sonen borta från onödig yttre påverkan! Säkert vinner han (och ni föräldrar) massor på det och förlorar samtidigt ingenting alls. Ni lär väl upptäcka en viss skillnad senare mellan honom och andra barn i skolan. Samtidigt är det i någon mån oundvikligt att "man blir som dem man umgås med". Men lättare att stå pall för yttre stimuli om man fått en trygg bas hemma för vad som är verkligt och sunt.
Igår fick jag faktiskt lite dåligt samvete efter att ha skickat den andra länken. Inte för att det är fel i sig, utan eftersom jag sågade dina förslag på musik och direkt kom med min egen. Det är ett självupptaget beteende. Kände mig usel! Förstår att det inte är en stor sak, men det blev en påminnelse om hur jag kan köra över folk genom att ofta komma med mina egna grejer…
Du skriver i inlägget att du är en HSP. Blev lite förvånad, men tja varför det egentligen, känner ju inte dig. Tänker då genast på att du tidigare sagt att du är en INFJ. Hänger det kanske ofta samman? Vet att du sagt att Fru IGMR är en INFP. Vilka är de tydligaste skillnaderna skulle du säga? De är ju hyfsat lika typer ändå.
/Eva
Spot on Eva. Vi har väldigt få bråk om sådant som många verkar kivas om. TV, plattor, skärmar och sådant. Han har väldigt lite tillgång till det och är inte så intresserad. TV får han titta på ibland samt på lör+sön morgon när han vaknar tidigt och vi vill sova. Där är vi noga med att det är film och inte TV-serie. En film har ett slut och där är det lättare att bryta för ett barn (och för oss).
Det jag tror är den största vinsten är att han får ta hand om sina känslor och ta ansvar för sin egen förströelse. "Jag har tråkigt" kommer ganska ofta. Det tar dock inte mer än 5-10 minuter innan han försvinner in i lek eller pyssel igen.
Vi får se hur det blir i framtiden men, som du säger, han har en grund att stå på och ett annat synsätt.
Musiken – jag är bara glad för tips! Är inte intresserad av att bara basunera ut min egen smala musiksmak, sätt att vara eller åsikter. Kom med mer – uppskattar inte jag en låt kommer någon annan göra det.
HSP ja… Jag vet inte om det är HSP eller INFJ. Jag är ialla fall väldigt känslig för yttre stimulin och andras känslor och humör. Antennerna är vässade och det kan vara väldigt påfrestande när man verkligen vill fokusera eller bara vara. Kanske därför jag är en hemmakatt? Umgänge njuter jag verkligen av bara planerar in tid efter där jag får återhämta mig. Många middagar resturang har blivit påverkade av hur andra sällskap sitter och suckar över sin betjäning, många konserter har dragits ned pga andras prat och tjat. Svårt att koppla bort helt enkelt.
INFJ och INFP – det stämmer. Jag tror att den största skillnaden mellan mig och min fru, vilket jag tror bekräftas av diverse internetartiklar är att hon stannar kvar längre och lever sig in i känslor på ett annat sätt än jag. Jag känner mycket – kanske mer än de flesta. I jämförelse med henne har jag dock lättare för att stanna i tankar än känslor. Har du gjort testet själv och kände du igen dig i resultatet?
Vilket uttömmande svar! 🙂
Ja, har gjort denna typ av test flera gånger för flera år sedan, men blivit förvånad över att ha blivit två olika varje gång som jag inte alls tycker stämmer. Men å andra sidan kommer jag alltid ganska på mitten mellan I och E, N och S osv. När du skrev om det här senast gjorde jag ytterligare test och fick då ett helt nytt resultat (ISTJ) som jag tycker stämmer rätt så bra, men det är fortfarande inte vad jag tycker stämmer mest eller minst lika bra (INFP). Kollade då de främsta funktionerna och de var de samma för dessa typer, de hade bara bytt plats i ordningsföljden!
Med det borde du kanske även känna igen dig i vissa drag hos en ISTP eftersom denna typ har samma främsta funktioner "Patterns of processes" som INFJ. Kolla på denna sida om du vill:
http://www.cognitiveprocesses.com/16Types/INFJ.cfm
Tycker den sidan har de mest kärnfulla beskrivningarna av typerna som jag läst.
/Eva
Tack Eva, det ska jag kolla på. Jag är förvånad hur mycket jag tycker Myers Briggs stämmer på mig trots min inbyggda skepsis mot sådant.
Oväntat med någon i FI-världen som har snarlik musiksmak som mig. Jag lyssnar regelbundet på alla nämnda artister utom CaS.
Fade into you är absolut den låt jag lyssnat på flest gånger de senaste åren. Tvåa är nog Wilco's Jesus etc. Hope är en sådan ängel att jag blir alldeles hänförd.
Både Kurt Vile och The War on Drugs har jag sett live flera gånger, men aldrig på den tiden då Kurt Vile var med i TWOD.
/Holger
Historiskt sett är det nog Neil Youngs ”Heart of Gold” alt Pavements ”Frontwards” som rullat mest. Nu är det Kurt Vile och Mazzy Star + Alex G ( Sandy). Sistnämnda är lite för obskyrt för denna blogg tänker jag men du får gärna lyssna och se om du gillar det. ”Mis” eller ”Proud” är bra låtar.
Wilcolåten är en superlåt och Hope Sandoval är ett kapitel för sig. Knockad varje gång på flera plan. Rösten och hela uppenbarelsen är magisk. Sök på Mazzy Star på Youtube och kolla kommentarerna på livespelningarna – alla verkar lika tagna.
Du får gärna tipsa om musik. Blir alltid lika glad – lika glad som när jag ser min femåring springa omkring med en Mogwaikeps.
Just ja – kolla in. Hope Sandoval och Kurt Vile i duett. https://open.spotify.com/track/3tsB4YZPidn1Hv2Jw3LEOj?si=f7h9Mu0BRjyk5kRVbcx1hQ
Tack för tipsen. Alex G hade jag aldrig hört innan.
Jag lyssnar onaturligt mycket på Songs Ohia tex:
https://www.youtube.com/watch?v=CG6gpwYH1DM
Om det är konsert hoppas jag det är Wolf Parade som spelar:
https://www.youtube.com/watch?v=CWWhRs5HWzQ
/Holger
Songs Ohio… Jason Molinas öde drabbade verkligen mig. Det är så otroligt sorgligt och det återspeglas verkligen i musiken. Farewell Transmission och The Dark Dont Hide It är magiska. Texten i Whip-poor- Will är så oändligt sorglig.
Kan inte låta bil att tips om Kevin Morbys och Waxahatchees två Songs Ohia covers nedan. Älskar Katie Crutchfields röst och dialekt.
https://open.spotify.com/album/4mWSoX9xzod1bg8SdMei5w?si=5UeCWb7oQOy2cPpOyxQZtw