Häromdagen när jag funderade på ett uppdaterat inlägg om barnsparande dök jag på en sak jag inte hade en aning om. Det visar sig att om man sparar i barnets namn kan överförmyndaren börja intressera sig för sparande genom så kallad överförmyndarkontroll.
Har du ett sparande i aktier, fonder eller på sparkonto i barnets namn som överstiger åtta prisbasbelopp (372 000 kr i år) kommer överförmyndaren att ha enöverförmyndarkontroll eller sk. kontrollerad förvaltning.
Syftet kanske är gott – ett omyndigt barn skall inte missgynnas av att klåfingriga föräldrar är där och nallar. I vårt fall är det dock inte önskvärt då jag inte vill ha någon inblandning av myndigheter i Baby IGMRs sparande.
Om kontot står under överförmyndarkontroll får man endast investera i fonder, obligationer eller på ett sparkonto. Skulle man vilja investera i aktier behöver överförmyndaren godkänna detta. Utöver det krävs det att överförmyndaren godkänner uttag och föräldrarna skall lämna redovisningar på förvaltningen till överförmyndaren.
Detta vill vi undvika och av en slump har vi också gjort det genom att inte spara i vår sons namn. ISK kontot står i vårt namn. En annan variant är att spara i en KF med barnet i fråga som förmånstagare.
Vi valde en ISK i vårt namn då vi inte har bestämt oss för hur det framtida upplägget skall bli. Just nu sparar vi på och tänker att han ska få ta del av en del av pengarna samt att vi har kontot som buffert för större barnrelaterade utgifter. Vi sparar hela barnbidraget och det kommer bli en hel del pengar att sätta sprätt på om vi inte har lite kontroll på det hela (Herr IGMR köpte en Toyota Celica + ljudanläggning). Förhoppningsvis har vi fått in Baby IGMR i sparfållan men man vet ju aldrig…
Visste ni detta om överförmyndarkontrollen?
Det är bra att staten har kontroll. Ju mer kontroll staten har desto bättre är det. Fri företagsamhet är ett av djävulen skapat påfund, konservativa och liberaler är motståndare till folkets väl och ve och ska förbjudas.
Jag vill helst sköta detta själv utan inblandning. Jobbigt att råka få en överförmyndare, bara så där.
[Skrattar åt anonym]. Ruskigt! Jag ser inte ett enda skäl till varför man skulle spara i barnens namn (om man som familje-enhet är vid sina sunda vätskor) och det tyckte jag redan INNAN jag läste detta inlägg. På riktigt? Hur vore det om man istället skulle sätta in en överförmyndare på de föräldrar som köper tatueringar och ny köksinredning vart femte år för barnbidraget istället för aktieplaceringar?
Kanske kan vi kuppa in det som en motion till RD och göra FIRE rörelsen mäkta impopulär?
[Instämmer i Fru EBs skratt men satte kaffet i vrångstrupen av inlägget] :O :O Creepy!! Tänker likadant som er – varför skulle man spara i barnets namn? Det innebär väl att pengarna är deras den dag de fyller 18 år? Man kan ju inte i förväg veta om det är en bra idé att lämpa över en större summa på dem då eller inte… jag lutar åt *inte* helt oavsett var i livet barnet befinner sig då (jag hade inte fått en bättre start i livet av att bli miljonär på min 18-årsdag, utan hade lärt mig tillräckligt om pengars värde och mina verkliga prioriteringar i livet först 6 år senare). Vi kommer naturligtvis att fortsätta spara massa stålars och kunna hjälpa till vid behov, men jag ser inte meningen med att öronmärka de pengarna eller helt sonika ge en hög med cash till 18-åringen.
Håller med Fru EB – många människor skulle behöva en överförmyndare, men inte tusan är det föräldrar som sparar flera hundra tusen till sina barn..!
Helt enig. Jag fick en hög med pengar som jag brände på bil, ljudsystem och bensin när jag var 18. Så urbota dumt.
Vet inte vad som är rätt eller fel. Men både jag o mina syskon fick väl sådär 1 milj när vi blev myndiga som föräldrarna sparat i våra namn. Antingen hade de/vi tur eller så lyckades de ge oss ett sunt förnuft under de 18 åren. Pengarna som vi fick har använts till bostad eller som i mitt fall, gottat till sig. Och alla har vi kännt att vi knappt vågat röra pengarna, att festa, resa, konsumera upp deras sparade pengar åt oss var det aldrig någonsin tal om. Den tanken existerade inte.
Vad glad jag blir för dig. Du har fått med dig ett bra tänk och en hög med pengar som berikar ditt liv och gottar till sig – en god kombination. Jag tror att man som förälder också kan se vartåt det barkar. Vår son verkar ganska marshmallowtestskompatibel. Jag var det inte…
Jag kommer inte från en ekonomiskt kunnig familj så det enda jag då visste var att konsumera. Gärna bilar också…
Jo, min bank har nämnt det någon gång. Mina barn ligger ungefär i den storleksordningen i sitt kapital, men har det fördelat på olika banker/fondbolag. Jag tror inte att någon sitter och lägger ihop deras tillgångar på olika ställen, och sedan så fort det går över 8 prisbasbelopp kopplar in en överförmyndare. Möjligen om allt finns i samma bank så att den banken lätt kan kolla. Hur som helst så ligger jag lågt, om ingen säger något så bryr jag mig inte. //PA
Intressant. Nej ligg lågt.
Jag fick ett arv efter min mor som tioåring. Inte stort men det blev ändå överförmyndarkontroll på det. Det som hände var att man far inte orkade gå igenom processen att ansöka om att ändra sparform. Pengarna blev liggande på ett sparkonto och när jag fyllde 18 brände jag dem snabbt på en bil…
Hej!
Ja har faktiskt hört det någon gång tidigare, minns inte vart.
Tycker hursomhelst att pengarna inte ska sparas i barnens namn. Jag vill veta vart pengarna ska gå innan de får tillgång till dem.
En Toyota kommer jag inte gå med på 😉
På tal om barnsparande så har jag faktiskt tänkt ganska mycket på det den senaste tiden.
Ska försöka få ner mina tankar på bloggen och kanske att jag ändrar lite i barnens sparande.
Mvh PB?
Gött! Detta är viktigt och det är kul att utbyta idéer.
Som jurist hade jag faktiskt koll på det där, och tillsammans med att jag vill ha koll på vad pengarna går till är det här anledningen till att vi inte sparar i barnens namn. Sen tycker jag det är en märklig bestämmelse när det är föräldrarna som sparat ihop pengarna. Okej om pengarna kommit från annat håll, men om föräldrarna sparat ihop dem borde de ju kunna anförtros vidare förvaltning… (men inte i Sverige, nej. Pappa Staten ska ha koll på allt)
Verkligen så. Ett jättearv – ok. Har jag dock sparat ihop några hundra tusen själv till ungen borde jag rimligtvis kunna anförtros dem utan överförmyndarkontroll.