Vägen mot FIRE / ekonomisk frihet / oberoende och ett liv i linje med personliga värderingar.

Be careful what you wish for – Hundraårskåken på SVT-Play

Hundraårskåken. Vi har varit lite krassliga senaste veckan. I helgen får vi finfrämmande från FI communityt och det vill vi verkligen inte missa och behöva ställa in. Därför ordinerade vi vila och lugn åt oss själva. Helst hade jag velat fräsa omkring i trädgården men som sagt, vila stod på schemat.

Vi tog en koll på SVT play om det fanns något lättsmält som vi kunde spendera några kvällar med. Valet föll kanske lite oväntat på en finsk serie som heter “Hundraårskåken”. Det skall alltså byggas ett hus som håller i hundra år (vilket jag tänker att alla hus borde göra).

Mannen som bygger huset är en konflikträdd, halvklantig TV-producent. Han är rädd för fukt och verkar inte ha planerat bygget på ett sätt som är önskvärt. Dock är han bestämd på att han ska ha ett hållbart hus som är byggt för att stå i minst 100 år (återigen – gör inte alla hus det?). Det förklaras aldrig riktigt i programmet vad det är som gör att just detta hus kommer klara tidens tand bättre än andra. Tvärtom är det fullt med speciallösningar och inte beprövade byggtekniker som man vet håller.

Serien har ett rikt persongalleri. Byggaren, Dale, är en serierökande och folkilsk finne från Eskilstuna med stora auktoritetsproblem och ovårdat språk – HELVETTI. Arkitekten är av den känsligare typen och byggarbetarna (som alltid är för få) verkar mest trötta och bakis.

Hundraårskåken
Helvetti!

Tanken bakom det hela är sympatisk. J-Ps far byggde sitt hus på samma tomt men det drabbades av mögel och fick rivas. Nu ska J-P bygga ett hus som minsann håller i 100 år på samma tomt. Det är bara det att det verkar som om ingen håller ihop det hela och pengarna bara flyger iväg. Lånen måste ökas och stressen ökar.

Ofta är det så att man verkligen vill ha något, nya jobbet, bilen eller huset/lägenheten. När man väl fått/köpt/skaffat det nya kommer ibland baksmällan. Här i form av att budgeten sprängs med X antal miljoner och av stress förkortad livslängd (killgissning). Ingen njuter av processen och utan att avslöja för mycket sprudlar de inte av lycka.

Visst – huset blir fint men är det värt det, både det år av ens liv som går bort i byggtid, stora lån och all stress? Denna serie illustrerar verkligen på ett övertydligt sätt just detta.

Jag vet att Hundraårskåken inte är menad som ett humorprogram och det är kanske fel att skratta åt det hela. Vi har dock suttit och skrattat oss igenom denna serie, mycket på grund alla finska svordomar och Dale, byggaren, som inte kan ha fel och inte är rädd för att kritisera J-Ps val.

Vi känner oss inte sugna på att bygga hus och vi har kurerat oss. FI-helg, bring it on. Vi är rätt nöjda med vårt FI-liv.

Förresten – första avsnittet av Hundraårskåken verkar inte finnas men det gör inget.

Signatur

6 kommentarer

  1. Flow-FI

    Tror jag sett några avsnitt av serien. Det är den som är rätt kryddad med rasism över gästarbetande byggare och stereotypa finska manliga identitetsproblem = machokulturen, va? (tänker på när producenten inte vågar erkänna att han inte kan kapa lister, försöker och sågar av sig en bit av fingret, men vågar inte säga nått till de andra arbetarna och kör själv till sjukhuset med handen inlindad i toapapper från baggageluckan. Här någonstans klarade jag inte av mer. 🙂

    • Anonym

      Exakt! Jag väljer att se på den som slapstick. Just kommentarerna om estländarna är ju illa men med tanke på deras egen insats blir det en liten fin tillbakakaka.

    • Simplicitas

      Haha, det låter ju hur roligt och galet som helst ( + lite farligt??) Härligt att ni är friska och redo för FI-helg 😀

  2. Anonym

    Amerikaner bygger hus för 30-40 års hållbarhet, följer byggare som har YouTube-kanaler. Och det som händer i USA händer ofta i många västländer, med lite eftersläpning.
    I Sverige har vi ju de här enstegsfasaderna som i de flesta fall innebar garanterat mögelangrepp, och så har det byggts under 10-15 (-20?) år. Men det blev ju stopp till slut, iom hög domstol satte ner foten. Och Finland har ju en tendens att kopiera det Sverige gör, i den mån inte svenska husfabrikanter direktexporterar husprodukten.

    Själv tyckte jag det var uppfriskande att på tablå-tv se något från Finland och där det faktiskt var vanligt folk med. Vare sig det ena eller det andra är speciellt vanligt, och i synnerhet inte kombinerat. På SVT alltså.

Kommentera