Hundraårskåken. Vi har varit lite krassliga senaste veckan. I helgen får vi finfrämmande från FI communityt och det vill vi verkligen inte missa och behöva ställa in. Därför ordinerade vi vila och lugn åt oss själva. Helst hade jag velat fräsa omkring i trädgården men som sagt, vila stod på schemat.

Vi tog en koll på SVT play om det fanns något lättsmält som vi kunde spendera några kvällar med. Valet föll kanske lite oväntat på en finsk serie som heter ”Hundraårskåken”. Det skall alltså byggas ett hus som håller i hundra år (vilket jag tänker att alla hus borde göra).

Mannen som bygger huset är en konflikträdd, halvklantig TV-producent. Han är rädd för fukt och verkar inte ha planerat bygget på ett sätt som är önskvärt. Dock är han bestämd på att han ska ha ett hållbart hus som är byggt för att stå i minst 100 år (återigen – gör inte alla hus det?). Det förklaras aldrig riktigt i programmet vad det är som gör att just detta hus kommer klara tidens tand bättre än andra. Tvärtom är det fullt med speciallösningar och inte beprövade byggtekniker som man vet håller.

Serien har ett rikt persongalleri. Byggaren, Dale, är en serierökande och folkilsk finne från Eskilstuna med stora auktoritetsproblem och ovårdat språk – HELVETTI. Arkitekten är av den känsligare typen och byggarbetarna (som alltid är för få) verkar mest trötta och bakis.

Tanken bakom det hela är sympatisk. J-Ps far byggde sitt hus på samma tomt men det drabbades av mögel och fick rivas. Nu ska J-P bygga ett hus som minsann håller i 100 år på samma tomt. Det är bara det att det verkar som om ingen håller ihop det hela och pengarna bara flyger iväg. Lånen måste ökas och stressen ökar.

Ofta är det så att man verkligen vill ha något, nya jobbet, bilen eller huset/lägenheten. När man väl fått/köpt/skaffat det nya kommer ibland baksmällan. Här i form av att budgeten sprängs med X antal miljoner och av stress förkortad livslängd (killgissning). Ingen njuter av processen och utan att avslöja för mycket sprudlar de inte av lycka.

Visst – huset blir fint men är det värt det, både det år av ens liv som går bort i byggtid, stora lån och all stress? Denna serie illustrerar verkligen på ett övertydligt sätt just detta.

Jag vet att Hundraårskåken inte är menad som ett humorprogram och det är kanske fel att skratta åt det hela. Vi har dock suttit och skrattat oss igenom denna serie, mycket på grund alla finska svordomar och Dale, byggaren, som inte kan ha fel och inte är rädd för att kritisera J-Ps val.

Vi känner oss inte sugna på att bygga hus och vi har kurerat oss. FI-helg, bring it on. Vi är rätt nöjda med vårt FI-liv.

Förresten – första avsnittet av Hundraårskåken verkar inte finnas men det gör inget.