FIRErörelsens utopi. Häromdagen hade jag en vän på besök som jag “kommit ut” för. Han är alltså medveten om våra planer och tänk kring arbete, sparande och livsstrategi. Vi drack tvååttor och hängde i tvättstugan medan jag kämpade med badkarsblandaren. Många långa och intressanta diskussioner kring FIRE där han kom med input från sitt håll. Kan vara värt att nämna att han arbetar som psykolog.

Hursomhaver – vi pratade om hur samhället ser ut och mina strategier för att “hacka” systemet. Det är ju egentligen inget hack utan att leva resurssnålt rent materialistiskt för att skifta, och byta det överflöd som uppstår mot tid. Mer tid både nu och senare.

Han tolkar “rörelsen” eller dessa tankar som någon slags nyliberalistisk egoism, kryddat med kaptitalism för att nå slutmålet filantropi / alturism. Kanske inte för alla men många har de tankarna. Frigöra tid för att göra gott för familj, vänner, sig själv, orten, lokalsamhället och världen.

Jag och Utdelningsbagaren tjatade lite på Instagram igår om detta. Han menade på att man måste frigöra sig själv innan man kan hjälpa andra. Detta är lite samma tanke som jag fick anamma när jag gick i väggen. Jag måste ta hand om mig själv och sätta min hälsa i första rummet (inom rimlighetens gränser förstås) innan jag på riktigt kan finnas till för mina närmsta.

“Har FIRE rörelsen någon utopi?” frågade min vän. Finns det? Det mesta går ut på att navigera och skapa sig en plats som fungerar i detta samhälle. Finns det någon end game? Hur ser ett idealiskt samhälle ut utifrån ett FIRE perspektiv?

Är det ett slags fritt-high tech-amish-samhälle? Vad är ert idealsamhälle? Hur borde det se ut? Hur ser FIRErörelsens utopi ut?

Signatur