Ibland gör man rätt - IGMR

Vägen mot FIRE / ekonomisk frihet / oberoende och ett liv i linje med personliga värderingar.

Anpassning, väntan & glädje

Anpassning. Vi börjar mer och mer anpassa oss till vår nya situation. Igår lommade jag hem från jobbet med en av mina stora skärmar under armen. Stora matbordet är numera inte bara pysselepicentrum utan också min arbetsplats.

Det kommer fungera fint att arbeta så här, bättre än på jobbet på många sätt. Gubblurar i hängmattan, kaffe & fågelsång på altanen, yogamattan utrullad bredvid på vardagsrumsgolvet, hög musik och foamrollern utlagd.

Igår kom ett meddelande från vår VD som talade om eventuella permitteringar då våra butiker i Danmark nu tvingats stänga. Återigen är jag bara tacksam över våra små omkostnader, vår buffert och att vår familj är så starkt sammansvetsade. IGMRs fixar detta men många av mina kollegor är väldigt oroade.

Vår son

Vår son är otroligt förtjust i hemmalivet så detta med Covid-19 är som happy hour för honom. Hans största önskan nu är att slippa gå ut och att skolorna ska stänga. Faktum är att han verkligen har levt upp under detta virusutbrott. Vi har varit hemma mer, inte åkt på långväga utflykter, ätit godare, lättat på TV-spelsreglerna något men främst varit tillsammans mer.

Tips till föräldrar är att ha mycket pyssel hemma. Man kan göra mycket med tomma hamstrade toarullar.

Mormorn

Ni som följer oss vet att min mormor är på repet. 95 år gammal, hjärt- och njursvikt. De vätskedrivande tabletterna hänvisar henne till ett liv i 20-minutersintervall. Sängen, toaletten, sängen, toaletten. Kateter gör att hon får urinvägsinfektion och hennes mage tål inte antibiotika. Samma problem som ovan sker då fast någon resa värre utan att vara allt för målande i min beskrivning.

anpassning
Ett fångat ögonblick för fem år sedan. Mormor och IGMR junior.

För två veckor sedan ramlade hon på väg till toaletten och fick en hjärnblödning. Hon kom tillbaka till vårdboendet efter några dagars sjukhusvistelse. För fem dagar sedan gjorde hon ett nytt försök att komma till toaletten själv och denna gången var det inte huvudet utan båda fotlederna som gick i kras.

Jag har i fem dagar försökt nå ansvarig sjuksköterska på ortopedavdelningen utan att lyckas. Receptionist har kunnat bekräfta att mormor lever och på nåder berättat att hon är opererad i fotlederna. Mer vet jag inte och inte hennes boende heller. Fem dagar.

När jag pratade med boendet igår sa de att när hon väl kommer hem kommer de göra ett undantag för mig att träffa henne eftersom det inte är länge kvar nu. Fint.

Covid-19 ställer till det

Brist på information till anhöriga redan innan den stora krisen kommit till vår region. Det är Covid-19 som ställer till det, även för mig och min mormor. Det går inte att få kontakt och jag har inte ens kunnat meddela att jag är medveten om var hon är och vad som har hänt. Jag har full förståelse för att sjukvården inte kan prestera överallt nu. Det är bara att acceptera.

“Många kommer förlora sina mor och farföräldrar” läste jag igår i en av tidningarna. Det var en kommentar till Italiens nyss släppta siffror. 79 år är medelåldern för de döda. Män drabbas hårdare och dör yngre och i större tal. Högt blodtryck verkar vara en av de saker som ligger en i fatet.

Solidaritet

Jag tycker det är hjärtskärande att inte kunna åka och besöka min mormor och jag tycker det är hjärtskärande att hon inte vet att jag vet var hon är. Detta är något många familjer kommer få gå igenom om inte vi som medborgare tar vårt ansvar och lyder de råd som nu ges.

Många företag kommer gå i konkurs, många människor kommer bli arbetslösa, familjer kommer drabbas hårt både vad gäller det mjuka och det hårda. Sjukvården och dess personal kommer prövas hårt men de måste orka.

Att beställa hem det nödvändiga, att hjälpa de som inte kan tekniken och lägga beställningen eller handla åt dem, att hålla avstånd, att tvätta händerna. Det är enkelt och vår förbannade skyldighet att göra detta nu, speciellt om du är i riskgrupp. Lägg bort egot var solidarisk, både mot vården, medmänniskor och Sveriges företag som har det svårt nu.

Allt hänger ihop.

Signatur

14 kommentarer

  1. Coronan ställer till det för alla just nu :/

  2. Hjärtskärande med din mormor, men förståeligt att kommunikationen inte funkar just nu.Tänker på er.
    Min svårt funktionshindrade son bor på en gruppbostad och det är besöksförbud för anhöriga. Han saknar talat språk så att ringa istället funkar inte tyvärr.

    Det är bara att gilla läget och hoppas att det blir bättre snart.
    Ta hand om er.

    • HerrIGMR

      19 mars, 2020 at 12:34

      Ja så är det verkligen. Acceptans och hålla sig till det man kan påverka.

      Förstår att det är en tärande situation för dig.

  3. Så sorgligt…. Haft en mormor som gick bort för tre år sen och jag är så tacksam att jag hann se henne innan hon blev riktig dåligt. Fortsätt ringa, stå på dig, be om att få prata med henne via högtalartelefon. Jobbar som läkare och sådant har vi fortfarande tid för!

    • HerrIGMR

      20 mars, 2020 at 08:23

      🙂 Tack A. Precis detta som du skriver skedde igår. Dvs ett högtalartelefonssamtal. Hon är tillbaka på boendet nu men har det så klart fortsatt svårt. Själv har jag blivit sjuk med luftvägssymtom så detta besök som var inplanerat få skjutas upp.

  4. Jag känner med er. Har just skrivit ett inlägg där jag inte ens kommenterat vården, men det finns så mycket att säga. Dels om det kassa skicket den befann sig i innan (typ Södersjukhuset som ändå varslade) och dels alla implikationer för alla i behov av vård och personal. Det är fruktansvärt att läsa om fäder som inte får vara med på ultraljud/BB och skyddsutrustning som saknas så till den grad att personalen inte kan utföra sitt jobb på ett säkert sätt, därtill tillkommer de omfattande behoven av personal samtidigt som typ halva Sverige är sjuka.

    Nej, det är inte lätta tider just nu. Jag har läst allt du skrivit, men varit dålig på att kommentera på sistone. Tänkte därför passa på att säga att jag uppskattar det du skriver. Och hoppas så klart att era arbeten är säkra.

    /Frihetsmamman

  5. Kram kära du, tänker på dig och mormor.

  6. Det är svåra tider. Bra att ni får er vardag att fungera. Så sorgligt med din mormor. Man känner sig så hjälplös. Jag har en gamling typ nittio i min närhet. I hyfsat god form fysiskt men som plågas svårt av den plötsliga sociala isoleringen.

    Det här kan bli värre innan det blir bättre.

    • HerrIGMR

      23 mars, 2020 at 08:01

      Tack FG.

      Jag tror det också, att det blir värre innan det blir bättre. Jag håller mig till det jag kan. Investera och leva snålt men bra 🙂

Kommentera