Ibland gör man rätt - IGMR

Vägen mot FIRE / ekonomisk frihet / oberoende och ett liv i linje med personliga värderingar.

Piff och Puff flyttar in igen

Vår son är sex år gammal och lever fortfarande i en värld där det mesta är möjligt. Han tror på tomten och tandfen. De senaste jularna har han också varit helt övertygad om att Piff och Puff flyttat in i vår julgran.

Piff och puff
Punktmarkering av Piff och Puff, julen 2018.

Just dessa två gynnare har levt rövare i vårt hem, lämnat presenter eller städat IGMR juniors rum. De har också skickat brev till vår son om saker som kanske varit lite utmanande för honom. Förra året var en blyg period (det är det fortfarande) för vår son. Det visade sig att Piff och Puff hade samma problem. De vågade inte visa sig för honom utan var bara uppe när han sov. En brevväxling startade med utgångspunkt i om vår son hade några tips på hur man kunde övervinna blyghet. Han svarade både i brevform men satt även och snackade med dem (granen) på kvällarna.

Detta är otroligt mysiga stunder både att bevittna men även att få hitta på alla saker som ekorrarna ska göra.

Delar av detta klipp är det som gjort vår son övertygad om tandfens existens. Just nu är en tand lös och han väntar ivrigt.

Nissedörren

Igår när jag hämtade vår son på skolan berättade han att de hade en nisse (typ liten tomte) som flyttat in. Nissen hade en liten dörr (typ en sån här), en brevlåda och en liten matta som den ställde trätofflorna på.

Det var SUPERviktigt att inte störa Nissen eftersom han sover på dagarna och är uppe och stökar på nätterna. En dag hade han blandat ihop lärarens viktiga papper och en annan morgon möttes barnen av ett brev som pratade om vikten av att vara en bra kompis. Känns det igen?

I och med att detta kan vara sista julen IGMR junior tror på det magiska blev jag rätt peppad på att låta en Nisse OCH Piff + Puff flytta in i år. Jag har en del tankar om vad de skulle kunna åstadkomma. Kanske kommer de möblera om hans rum eller låna hans tandborste. Vi får se.

Dinovember

Nu är november förbi men ett fint tips är annars att köra en Dinovember nästa år. Varje november månad blir alla leksaksdinosaurier levande – visste ni det?

Tror era barn på det magiska och hjälper ni dem på traven?

Signatur

13 kommentarer

  1. Gud så rart! Saknar verkligen den tiden. Iofs tror jag att vi skulle kunna vårt backoffice-barn att Piff och Puff hade flyttat in i granen. Jag såg att de sålde de där små tomtedörrarna p Coop för 59kr men motstod frestelsen. Dels för att de kommer att snöa bort när man minst anar det och dels för att barnen snif inte är så himla intresserade. De vill hellre ha gigabyte,

    • HerrIGMR

      4 december, 2019 at 18:42

      Ja jag tänker att detta är min sista chans (och det kan även vara backoffice-bôrnets sista)! Så det blir nock en nisse himmavid i år.

  2. Är det f ö inte lite tidigt att ta in gran? Jag föreslog Lucia för min man imorse men tycker att även det är lite tidigt…

  3. Om granen och dess innevånare kan hjälpa till att övervinna blyghet så tycker jag att du ska ta in den snarast!
    Fast granen kanske svarar, det är tydligen mycket vi inte vet om dem….. https://www.adlibris.com/se/e-bok/tradens-hemliga-liv-vad-de-tanker-hur-de-pratar—en-varld-du-inte-visste-fanns-9789113075693

    • HerrIGMR

      5 december, 2019 at 08:36

      Det finns så mycket här i världen som våra sinnen inte kan uppfatta. Våra sinnen är skapta för att hitta mat och göra kopior av oss själva. Rörelseförmågan finns för att flytta munnen till olika platser och fly faror. Läste häromdagen att träd kan uppfatta skadedjurs parningsferomoner – fascinerande!

      Tack för tips Anna!

  4. Så fint!! Har tyvärr inga barn men hoppas få uppleva det framöver någon gång 🙂

  5. Ja de är så små så visst gör de det och vi kommer försöka hålla kvar den känslan så länge det går, får hoppas det blir en mjuk övergång sen till ett tyst samförstånd där vi alla låtsas om att det magiska är på riktigt. Blir ledsen när jag ser ganska unga barn som redan är cyniker 🙁

  6. Åh, kommer ihåg den där tiden.. Vi hade en ”Lill-tomte” härhemma som lämnade skattkartor. På somrarna bodde han i ett hål i en trädstam ute i skogen dit vi ofta gick för att kanske få en skymt av honom utan framgång. ”Han sover nog för att orka med julen sen” var sonens förklaring. Pratade om det häromdagen. Sonen, nu snart 18 år, minns det i något slags magiskt skimmer, så fortsätt ni, härliga barndomsminnen är fina att ta fram.

    • Det är PRECIS det där jag hoppas på. Magi nu, ett fint minne tillsammans sedan. Fint att din son kommer ihåg det på det sättet nu 🙂

Kommentera