Lösryckta tankar från Kroatien – Nu har vi kommit en bit in i semestern och den Kroatiska lunken börjar smått kännas som vardag. En liten förkylning har klarats av, två måndagsavsnitt av Game of Thrones har glotts på, några dagar har regnat och blåst bort, Lidl har besökts ett antal gånger och vi har påbörjat samt avslutat ett större bygge av stenar på en avlägsen strand.

Jag tog med mig några böcker som jag hade tänkt läsa. Ett gäng podavsnitt var favoritflaggade och tänkta att lyssnas igenom och några frön till blogginlägg fanns någonstans i den grå massan. Inget av detta har jag gjort.

Istället har jag bara sett till att vara. Promenerat, suttit och skrålat med sonen till musik, pratat, varit tyst, sovit, ritat, marinerats i familjeumgänge och bara låtit tankar komma och gå. Ingen prestation, ingen intellektuell påfyllnad, inte varit nyttig, inte kollat jobbmail – inget.

Vi har inte rört på oss utan kommer bo på samma plats i tio dagar. Det kombinerat med att bara vara gör att jag börjar få sommarlovskänsla. Man blir dagvill, tiden går långsamt, tiden blir obruten och hel (hej Bodil Jönsson!).  Skönt.

Idag har vi varit i den underbara staden Krk som är huvudort på ön med samma namn. Pittoreskt, lugnt, god mat, fina promenadstråk. Inget speciellt har hänt. Vi har solat, klämt en pizza, läst böcker för sonen, badat fötterna, promenerat och allt det där. Bara varit.

Känslan av att bara vara och att låta saker få ta tid och att medvetet ha lite tråkigt är en lyx. En välbehövlig paus och något annat. Jag har börjat att bli ganska bra på det i vardagen men när man är bortplockad från alla vardagliga måsten kan det verkligen bli bra.

Lösryckta tankar

Idag har tankarna tagit mit mot Skåne och radhusträdgården. Man pratar ofta inom FIRE rörelsen att man under de år man sparar helst ska skifta över mot det liv man vill ha sedan. Att skaffa sig ett liv och en tillvaro man inte vill ta semester ifrån. Detta har jag funderat mycket över.

Är jag där nu? Nej, det är jag inte. Jag är fortfarande fast i 08-16:30 måndag till fredag i ett arbete har förvisso tycker är ok men inte fantastiskt. Privat har jag det bättre än någonsin (tror jag). Livet har fått en inriktning mot värde och kvalitet. Onödigt har skalats bort och frigjord tid har delvis fyllts med intressanta människor och kvalitetstid med mig själv och familj.

Jag har börjat förstå mig själv bättre och slutat att göra våld på mig själv som jag gärna gjort förr. Alla gånger jag följt med ut på klubb trots att jag verkligen avskyr det – varför?

På lördag tar vi nattåget från Zagreb mot München och påbörjar resan hemåt. Det känns helt ok. Om en månad är det Camp FI och om ytterligare en knapp månad börjar fem veckors semester. Det ser ljust ut.

Sammanfattning från vår Kroatienresa med tåg.