Ja hur känns FIRE / FI / frihetssträvan nu? Vi har levt “detta liv” nu i dryga tre år och jag känner att det är dags att summera känslan för det vi håller på med.

Våra arbeten

Först och främst kommer hela idén till att leva ett mer resurssnålt och effektivt liv dels från att jag gick i väggen men också en instängd känsla som både jag och fru IGMR delar. Den instängda känslan handlar om sättet vi arbetar på och ofriheten det ger. Jag säljer min tid 8 timmar om dygnet och det gör fru IGMR också. Inget fel i det men om sättet vi arbetar skaver blir det ett problem.

Den känslan finns fortfarande kvar. För min del är det ett inte optimalt att vara låst framför en skärm åtta timmar om dagen – inte med något som jag inte valt själv att göra. Fru IGMR känner samma sak men hon har mindre luft om dagarna än jag eftersom hon går på debiterbar tid. Varje 15 minut skall rapporteras och tillskrivas ett projekt. Fine men alla dagar ser inte ut så att man kan producera till 100% och därför hon hamnar i etiska dilemman ganska ofta.

Känslan är alltså fortfarande att vi är på helt rätt spår. Vi är inga arbetsskygga (som ni nog märkt på bloggen) människor men vi vill ha större kontroll över vad vi gör om dagarna. Troligtvis kommer vi att starta ett företag tillsammans samt ha andra projekt vid sidan av.

Jag trivs bäst när jag gör olika saker varje dag och vecka. Fru IGMR kan sitta uppslukad i timmar, dagar och veckor med samma projekt så där är vi olika. Vi kan och vi vill styra hur vi vill ha det framöver.

FIRE / FI

Som med allt här i livet är i alla falla de flesta saker roligare och mer intressanta i början. Så även FIRE / FI. Att hitta denna väg, sluka poddar, bloggar, böcker. Att hitta nya vänner i och – framförallt – applicera det vi snappat upp på vårt liv och se hur mycket bättre vi fick det på alla plan.

Bloggen skapades i denna virvelvind av feel good och jag ville basunera ut till världen vad gött detta är och att det faktiskt är ganska enkelt.

Känslan nu är inte som i början men lärdomarna och optimeringen finns kvar i våra liv, men den är vardag nu. Vi behöver inte anstränga oss för att spara halva lönen eller att hålla matbudgeten. Heck – vi har ingen matbudget. Vi köper det vi brukar och summan landar på ungefär 3 – 3 500 kronor oavsett.

Det känns alltså inte lika pirrigt, glimrande och skoj längre. Det är vardag.

Hur känns FIRE
Men…

Så bränner det till i hôvve. En möjlighet uppenbarar sig, något går sönder, jag ser ett SVT program om utbrändhet, min arbetsplats rycker alla kontor och nu ska vi ska sitta i öppet landskap och “studios” istället. DÅ känns det i varenda fiber i min kropp hur rätt detta är.

Jag är inte utlämnad till att bara behöva acceptera att sitta på rad med alla kollegor i ett dåligt dagsljusupplyst rum eller står på ruinens brant när något går sönder längre. Vi har utrymme att drömma och att fundera på framtiden utifrån en annan position nu – en position med oss i förarsätet.

Mail får jag ibland av läsare och då bränner det också till. Interaktion och snack om det viktiga – inte bara att IKEA släpper en ny limited edition eller annat.

Allt pirr finns kvar även om det är en lite mer lågintensiv känsla över tid.

Resurssnålt

Jag reflekterade häromdagen över att vi inte har något matsvinn längre. Det är på sin höjd en halv portion pasta under en vecka. Förr slängde vi tyvärr en hel del mat. Ibland till och med för att jag inte orkade ställa in resterna i kylen. Det var närmre till den bruna påsen. Fel på alla plan men nu, tack och lov, lever vi på ett annat sätt. Samma sak kan man säga om det mesta i våra liv. Det som köps – används och senare säljes, skänkes eller återvinns.

Jag känner att vi värdemässigt lever ett mycket bättre liv nu än förr. Jag känner mig rikare på alla plan. Att inte pirret finns där längre på samma intensiva sätt är klart lite tråkigt men det är inte nog för att avvika från inslaget spår.

Hur känner ni kring sparande, optimering och FI, frihet osv nu kontra när ni först hittade det? Hur känns FIRE nu kontra då?

Signatur