Jag känner hopp. Trots att tillvaron är för jäkla deppig just nu känner jag hopp.

Vardagen. Jobba hemma med fru IGMR som kollega är förvisso gôtt men jag känner att många av livets fina saker, främst vänner, familj och valmöjligheter är kapade. Det är inte samma sak att träffas när man måste hålla avstånd och vara försiktig. Det ligger hela tiden något mellan som stör.

Vi ökar på med det som vi gillar, natur, mat, musik, träning, böcker för att balansera upp även om det inte alltid är helt lätt.

Hopp.

En månad till julledighet med mys men främst de vaccinnyheter som kablas ut ger mig hopp. Tidigare har jag tipsat om podden “This week in virology” som går på djupet gällande covid och allt som händer där. Forskare, professorer och läkare behandlar detta ämne och det går ofta över huvudet på en enkel frihetssökare som mig.

TWIVs kliniska uppdatering som släpps varje söndag och vissa specialavsnitt är dock väldigt matnyttiga och ger ett annat perspektiv och djup än lägereldsuppdateringarna från Tegnell och co.

De vaccin som forskas fram verkar onekligen vara effektiva och en milstolpe i modern forskning och medusin (hihi) tillverkning. Att de dessutom har hittat en process där de gör alla säkerhetssteg parallellt kapar tid.

TWIV ger en möjlighet att kika bakom “kulisserna”. De hintade tex om att Modernas vaccin fungerade bra innan det blev publikt.

Med alla timmar jag lyssnat på ovan podd och andra källor känner jag mig ganska trygg med att ta detta vaccin när det erbjuds. Alternativet är att vänta och riskera att bli sjuk och senare få “long covid” (2+% får bestående symptom långt efter “tillfrisknande”) + att inte kunna återgå till det normala – det lockar inte.

Hopp är känslan jag tar med mig in i helgen efter att ha lyssnat på senaste TWIV och hopp är känslan som jag känner inför 2021.

Nu är det bara att hålla ut.

hopp
IGMR junior har börjat följa med mig på löpturer. 4 km igårkväll. Magiskt för hans arma fader (jag).
Signatur