Vägen mot FIRE / ekonomisk frihet / oberoende och ett liv i linje med personliga värderingar.

Alltid något grönt att äta

Som vissa av er kanske vet har vi mer och mer arbetat bort vår gräsmatta till förmån för odling av både ätbart och växter som är sköna att vila ögonen på. Det slår mig när vi nått en bit in i denna odlingssäsong hur underbart det är att under stora delar av året kunna skörda egenodlat.

Vi är absolut inga experter och alla trädgårdar och jordmåner kräver sitt. Det vi har gjort är att vi har läst och provat oss fram. Vi har gjort många misstag och fått många insikter. En av de insikterna är att vi inte gillar förodling så det steget har vi helt enkelt kapat.

Nästan självförsörjande på grönt

Stommen i vårt trädgårdsland är vår palmkål som alltid kommer så snällt och växer kraftfullt om den får näring i form av gräsklipp och lite vatten. Riklig skörd, estetiken och att den tål kyla gör den till en vinnare för oss.

I sallad, på pizza, i tomtatsås, palmkålschips…

Vi täcker inte vår palmkål med fiberduk eftersom vi tycker det ger trädgården ett lite tristare utseende. Det är trots allt en 520 kvm radhusträdgård vi har och den vill vi gärna ha fri från fiberduk så gott det går. Kålfjärilarna tar en del men när de är klara med sitt kommer palmkålen snällt igen. Den står sedan hela hösten och vintern och vi äter av den hela tiden. På våren går den i blom och just de späda blommorna är en verklig delikatess att äta i sallad, råa eller smörstekta. Palmkålen sår vi också i rabatterna här och där eftersom den är så vacker.

I år är det palmkålen “Yurok” vi sår och den har verkligen kommit fint i djupbädden.

Annat grönt

Förutom palmkålen odlar vi sallat och där odlar lite olika sorter från år till år eftersom omväxling förnöjer. Vi har även olika sorters mynta (i år äpple, ananas, marockansk), anisisop, olivört, rödbetsblad, morotsblast, salvia, timjan, oregano, kärleksört, späda svartvinbärsblad, tusenskönor från gräsmattan, kirskål, citronmeliss, bladpersilja, amarant, trädgårdsmålla och mycket mer.

Det går alltså i princip alltid att plocka ihop en grönsallad hos oss, oavsett när på året. Allt växer i trädgården och allt på friland. Vissa är odlade av oss och annat har vi läst oss till är ätbart och gott. Späda svartvinbärsblad är till exempel en delikatess. Kärleksörtens blad ger en skön textur till en sallad.

Ekonomin

Att vi närmar oss självförsörjande på grönt spelar fint in i vårt större livsprojekt – att äga vår egen tid. Ekonomiskt är det förstås fördelaktigt att kunna skörda och äta från sin egen radhusträdgård hela året men det finns också en djupare mening med att äta egenodlat. Det ger förståelse och perspektiv som går förlorat om man bara äter sådant som kommer plastförpackat.

Så om du har möjlighet – odla något eftersom det ger så mycket. Har du inte möjlighet – kolla in och köp från lokala REKO-ringar eller varför inte låna ut en del av din trädgård till någon som saknar en plätt. Ta betalt i sallad vettja.

Du hittar fler fina fröer på Impecta. Palmkålen “Yurok” hittar du här och inte minst Sara Bäckmos (och då även våra) favoritfröer hittar du här. Sara är en stor inspiration till hur vi odlar.

Signatur

4 kommentarer

  1. FruEfficientBadass

    Ljuvligt! Särskilt efter att jag själv draftat ett inlägg kallat “Odlingen – The Bitch” idag. Ditt inlägg skänker hopp. Jag kommer nog att landa där ni är. Ingen förodling, mycket sallad och saker vars blast man kan äta. Att få fram grönsaker med “frukter” av typen rädisor, morötter, zucchini, verkar inte vara vår grej.

    • HerrIGMR

      Det tar ett litet tag att hitta rätt men framförallt att bygga jord. Köpejord har aldrig fungerat speciellt bra för oss utan det är djupbäddarna och täckodlingen som gjort hela skillnaden (tror jag). Det också i kombination med att sätta rätt förväntningar och välja bra sorter och saker att odla.

      Rödbetor kommer alltid fint och nu även morötter i djupbäddarna (innan djupbäddar gillade inte morötterna oss). Pumpor har alltid fungerat finfint och de är ju bara så coola och vackra.

      Vår trädgård har riktigt tung och kalkrik lerjord. Torrt och misshandlat under åren vi inte bodde där. NU börjar det vända efter några år av chop and drop, täckodling och tålamod.

  2. Kristoffer

    Härligt och inspirerande inlägg!

    • HerrIGMR

      Tack K!

Kommentera