Om skuld. Jag har funderat ganska mycket den senaste tiden om skuld – och då menar jag inte monetär skuld utan skuld skuld.

Jag har en granne vars barn leker med min son. Vi brukar sitta och tjöta på lekplatsen någon timme då och då vilket alltid är intressant. Han är berest och har bott utomlands i många år. Uppvuxen i en familj som är aktiv inom vänstern och Socialdemokraterna. Denne man bjuder på ganska många intressanta perspektiv till det gängse svenska sättet att se på saker. Ofta kokar det ner till personligt ansvar, logik och moral. Något som jag tror i många länder ser annorlunda ut än i Sverige.

Jag har som sagt funderat ganska mycket på skuld och skuldbeläggandet som är utbrett i Sverige. Det är inte nog att man betalar skatt och lever inom lagens råmärken utan mycket hamnar på individen. Det handlar om vilken bil man kör, var man bor, vilket kön man har, vit eller ej, vad man stoppar i sig, hur mycket man tränar, om man har pengar eller ej, hur man investerar, hur mycket skärmtid ens barn har och så vidare.

Jag märker själv att detta är djupt rotat i mig och att jag själv är utsatt för det – både från mig själv personligen samt hur andra ser på mig och min familj.

Om skuld

För att ta ett exempel. Jag är inte född med silversked i mun. Det är inte mycket jag fått gratis i livet utan tvärt om. Det har varit tufft på många plan. Allt jag har och äger har jag fått kämpa mig till. Denna kamp har mynnat ut i ett bra jobb och att vi bor i ett av de bättre områdena i vår stad.

Vi tog en stor risk för att kunna köpa vårt hus – nämligen ett blancolån för kontantinsats samt att huset inte var i bästa skick. Men med tiden har vi kämpat och betalat av blancolånet. Garagedörren som inte gick att stänga eller låsa (och som vi inte hade råd att byta ut) fick jag ”låsa” genom att skruva brädor på insidan.

Om skuld- garagedörr
IGMR garagedörr anno 2015

Hur som. Vi har kämpat, amorterat, sparat, renoverat själv och nu kommit till en punkt där vi, genom amortering, värdeökning samt övrigt sparande har det bra ekonomiskt. Det har tagit år och inte varit lätt alltid men nu är vi där.

Utöver det konsumerar vi väldigt lite, köper begagnat, köper kort datum, äter inte kött, tar cykeln, flygreser mycket sällan, skänker pengar till välgörande ändamål, betalar mycket skatt, försöker vara en bra förälder/partner/vän/granne/samhällsmedborgare.

Men…

Bilar i området vandaliseras på olika sätt flertalet gånger eftersom:

”Varken staten eller överklassen bryr sig om de som faktiskt drabbas av klimatförändringarnas katastrofala följder. De rika och mäktiga sover alltför gott om natten, alltmedan deras livsstil och passivitet tar oss stadigt närmare avgrunden.” – Mail till tidningen Syre från människorna som tar på sig ansvaret för detta.

Samtidigt har vi också en hel del rån i området, ofta med förnedringsinslag där förövarna är hitresta från mindre bemedlade områden.

På jobbet får jag höra av yngre välutbildade att ”ingen i vår ålder har råd att bo där” på ett inte helt trevligt sätt.

Skuld. Jag ska på något sätt känna skuld för att vi dels bor där vi bor, vilka vi är och andras konsumtionsval.

På det personliga planet

På det personliga planet känner jag ofta skuld när jag inte tränar, ibland vad jag äter, om jag tar bilen i onödan, vad jag konsumerar, klimatet, att man inte bidrar nog eller kanske nu för att jag skriver det här. Som snart 40-årig vit man med snart ett par miljoner på banken – får jag ens klaga?

Jag tycker det är intressant hur navelskådande vi är i Sverige och hur mycket av det som är lagligt inte är okej enligt jante, tyckare och så. Det är så mycket skit som är okej enligt lag men gör man det så ska man känna skuld.

Hur tacklar man detta?

Jag tänker att jag kan bara ta ansvar för mina val och acceptera att det är så här. Mycket kommer också på circle of control. Jag kan inte styra hur andra människor ser på mig utan jag kan som sagt bara ta ansvar för mig själv och mina val. Jag vet hur jag tog mig till den position jag har nu.

I det samhälle (eller ens något samhälle) går det att leva helt rätt och detta rätt är dessutom ett rörligt mål som förändras över tid. Jag känner mig hyfsat nöjd med de livsval jag gjort och min och min familjs livsföring. Man kan inte ta ansvar för andras bild av en själv – endast för hur man själv för sig. Det kryddat med acceptans och ödmjukhet inför sig själv och andra.

Jag tänker att det är nog.

Spaltmeter i detta ämne skulle kunna skrivas men jag har ett jobb att sköta 🙂 Hur ser ni på detta ämne – skuld?

Signatur