Hur mycket tid har du kvar?
Vi avslutar mina inlägg om döden, tiden och prioriteringar med en räkneövning. Hur mycket tid har du kvar och vad lägger du den på? Med några enkla antaganden och räkneövningar kanske bilden klarnar?
Jag är 37 år ung. Medellivslängden för en man är knappa 81 år men jag tycker vi rundar upp till 81. 44 år kvar att leva alltså. Det kan kännas mycket och det är det. Börjar vi dock bryta ner dessa år, månader och dagar börjar det brännas lite i magen.
Jag kommer uppleva 44 jular, somrar och vårar. Det känns ok och fortfarande som om jag har rätt gott om tid.
Jag har vänner som jag träffar ungefär en gång om året. Lyckas jag upprätthålla det kommer har jag 44 gånger kvar för umgänge. Det känns lite snålt. Genom att träffa dem en gång mer per år kan jag dubbla antalet gånger till knappa hundra gånger. Hmm…
Familjen
Min far är just fyllda 70 år. Honom träffar jag ungefär en gång per månad. Om han lever till 81 innebär det att jag bara kommer träffa honom 132 gånger till. Det är inte många gånger.
Min son är 5 år. Skulle han, gud förbjude, flytta till annan ort när han flyttar hemifrån kanske vi kommer träffas, säg 10 dagar om året. Flyttar han när han är 18 år kommer jag vara 50 år. Låt oss säga att jag lever till mina estimerade 81 år, då innebär det att jag endast har 310 fysiska träffar kvar med honom. Nu gör det ont i magen.
Vi kan fortsätta. 8 timmars arbetstid och 226 arbetsdagar per år. Svenska staten vill att jag arbetar till jag är 70. Alltså har jag 33 år kvar i arbetslivet. Jag kommer tillbringa 30% av min totala vakna tid (inkluderat helger) med att lönearbeta för någon annan om jag inte gör något åt det.
Prioritera!
Ovan uträkningar visar mig att jag måste prioritera. Faktum är att jag har inte så mycket tid kvar med min far. Nästan 1% av vår fysiska tid tillsammans försvinner varje gång vi ses. Att göra aktiva och värdebaserade val i vardagen ökar chansen för kvalitetstid med de eller det vi värdesätter. Gör vi inte aktiva val och prioriterar hårt rinner tiden oss mellan fingrarna.
Allt för många, inklusive jag, prioriterar fysiska saker för högt. Det är bilar, boenden, kläder, mobiler, hemelektronik – saker som dels tar tid att underhålla och tid att betala. Jag försöker bättra mig här och jag ser FIRE som någon slags reningskur. Fysiska saker har fått mindre plats och andra saker har klättrat upp i prioriteringslistan. Det finns mer att göra men jag är på rätt väg.
Tänker ni så här om tid?
*Detta inlägg har inspirerats av den underbara bloggen Wait but Why och inlägget ”The Tail End”. LÄS!
OT men jag älskar Wait but why. Han har en fantastisk serie om procrastination som är bland det bästa som har skrivits inom det området. Synd att han inte skriver just nånting längre.
Ja han är fantastisk.
Det är en jättefin tanke, som lätt blir lite mörk! Vad tror du om att det finns en utmaning här att se varje tillfälle och möte som en gåva istället för en rad händelser i förhållande till en bestämd tidsrymd? Nu låter jag lite religiös här kanske (ateist), men sanningen är att vi inte vet nånting hur det blir. Vare sig investeringar på börsen eller delade andetag med sina nära.
Jag tycker du är helt rätt på det med frågan om prioriteringar och val. Att försöka välja sin tacksamhet tid så gott man kan utifrån sin förmåga och förutsättningar. Det är inte lätt. Det är stort och svårnavigerat det här havet vi kallar liv.
Jag tror så här. Genom att göra denna uträkning får man grunden klar för sig. Jag står inte ut med tanken att bara träffa min far 130 gånger mer. Också på grund att han nu är farfar till min son. Detta måste ja öka på. Även om jag kan krama ur 300 gånger tänker jag att jag nu kommer ha en annan inställning till de gånger vi ses och förstå hur viktiga de är.
Det enda vi vet är att vi lever just nu. Morgondagen vet vi inget om och därför är det viktigt att prioritera och fokusera. Just nu är min familj mitt största fokus just av den anledningen.
Det är väl just det här som, medvetet eller omedvetet gör att vi vill av ekorrhjulet?
Du kan göra dig själv en tjänst och försöka vända på det till något mer positivt, att du har massor med tid kvar, eller ja det vet ju varken du eller jag. Så att det positiva blir en drivkraft istället för en klocka som långsamt tickar ner. Det är ju ganska många om och men som ska klaffa för att din framtidsvision ska bli sann.
Och helt ärligt skulle du kanske inte spendera varenda minut med familj, barn osv även om det gick. Utan din tid skulle även gå till annat som du är intresserad av, så jag menar här att all tid du lägger på jobb är inte tid som skulle gått till dina barn.."bara" en del.
Grymt bra att du ändå är medveten och gör medvetna val, tror det gör riktigt stor skillnad för oss flesta. Utan medvetenheten rinner verkligen tiden bara iväg, men nu vet du ju.
Visst är det så. För mig är detta något positivt. Känslan av att sitta i förarsätet och att kunna göra medvetna val är underbar – så har det inte alltid varit.
Du tar också upp något viktigt här – relationen med sig själv. Jag tänker att man inte bara kan leva för andra. Egentid, återhämtning, egna projekt, eget lärande, egen nyfikenhet och annat måste också vara en del av mixen. Annars orkar man inte det andra.
Nej, jag har aldrig räknat så – men intressant läsning!
Pga "the rat-race" står mig upp i halsen väljer jag att kliva av i förtid.
Har tre veckor kvar att arbeta på min arbetsplats.
Klarar mig ca 5 år utan inkomst och kommer sidehustla lite.
Tror det kommer lösa sig, det känns just nu viktigast att mitt hjärta kan sjunga och min kropp o själ mår bra .
/kryddpåfyllaren
Grattis! "viktigast att mitt hjärta kan sjunga och min kropp o själ mår bra ." Detta tar jag med mig in i helgen. Inspirerande!
Det går klart se det från olika perspektiv, mycket tid kvar eller lite tid kvar. Oavsett så är livet tillfälligt och de glöms lätt bort. Det gäller göra de förändrar en vill göra NU inte om 5år, det är nog det jag tar med mig.
Verkligen. Agera nu – who knows om man lever om fem år.
Bra och tänkvärt inlägg. Har inte tänkt så specifikt men visst lite ångest att tiden tickar..
Ångest och möjlighet. Jag gillar att veta förutsättningarna så kan man göra något lite bättre av det än att bara låta tiden rulla 🙂
Det här tänkte jag på när jag lyssnade på ChooseFI och något avsnitt när de intervjuade en pappa som slutade jobba heltid när han fick barn. Det var verkligen en ögonöppnare för mig. Han räknade på tiden med sitt barn och kom fram till att den faktiskt var rätt knapp, nästan obefintlig efter att barnet flyttar hemifrån.
Helt ärligt rätt deppigt med tanke på hur stor del av mitt liv som går ut på att fördriva tiden och överleva varje arbetsdag eller förskolehämtning/lämning…
Har du sett https://seeyourfolks.com/ ? Lite samma grej. Tänkvärt.
Oj… bam, rakt i fejset lixom. Superlänk – tack!
[…] ger mig själv och fru IGMR i uppdrag att läsa mitt inlägg på temat hur mycket tid som finns kvar i detta jordeliv och vad man lägger det på. Kanske en av […]