Oro för pengar? Häromdagen vaknade jag lite för tidigt och lät tankarna vandra iväg. Jag fyller 38 i dagarna och tankarna gjorde några nedslag i det som varit. Liv, pengar och annat.
Tankarna svävade vidare och jag nuddade vid ekonomi och dök djupare ner i funderingar kring detta. Jag tänkte på alla gånger jag varit orolig för min ekonomi och vad det gjort för mitt välmående. Under många år har jag i bästa fall levt från lön till lön eller studiebidrag till studiebidrag. Det tär och skapar stor oro.
Tankarna vandrade vidare till nutid och jag försökte känna efter hur jag har det nu. Kan jag känna rädsla? Nej jag kände ingen rädsla eller oro för pengar. Vad är skillnaden från nu och då? Då var ju bara knappa två år sedan…
Skillnaden
Först och främst är vi nu nere på en låg belåning på vårt hus. 53% cirkus. Vi har dryga halvmiljonen på våra ISK:n och 600 000 kr om vi räknar in barnsparandet. Allt detta är så klart underbart men det är inte hela sanningen till varför jag känner som jag gör.
Jag tror att största delen är att vi lever på mindre än 50% av våra löner. En av oss behöver inte arbeta. Gott så och en stor frihetskänsla. Mer då?
Jag har släppt prestigen kring arbete och prylar samt skapat fler inkomstkällor. Jag tror mig kunna hugga i lite var som helst och är ganska säker på att jag kan vaska fram sådana tillfällen utifall jag blir av med arbetet och inte hittar nytt inom mitt område.
Om det skulle gå åt helvete har vi alltså en krockkudde i ISK:n, socialförsäkringssystemet, våra låga levnadsomkostnader, vår insourcing av tjänster och kunskap samt då denna nya syn på arbete. Det är många lager av säkerhet som gör att jag inte känner oro inför ekonomin längre.
Känner ni oro för pengar eller har ni släppt det? Finansfobi kan det visst heta också.
Det här inlägget kunde jag ha skrivit känns det som så helt med på dina tankar. Inte alls orolig. Däremot kanske jag blir orolig om det blir en 50% dipp, men inte just nu iallafall.
Pengar har förlorat sin mystik och är lite av ett verktyg istället. Lite därför jag förutom indexkramning, investmentbolag även vill ha utdelningsbolag så det kommer inte lite pengar mer eller mindre oavsett vad.
Insourcing, det har jag aldrig hört innan, en sån fin beskrivning på att göra saker själv!
"pengar har förlorat sin mystik" – kan inte skrivit det bättre själv.
Angående dippen får den gärna komma snart, ju förr desto bättre, i och med att vi är så tidigt i vårt sparande.
För drygt ett år sedan sommaren 2018 kände jag mig ekonomiskt stressad för första gången på väldigt länge. Vi hade köpt huset, flyttat in, börjat investera i trädgården/odlingarna och skyhöga elräkningar damp ner från vargavintern jan-mar. Vårt lilla buffertkonto krympte med varje månad och det var tydligt för första gången i mitt (vårt) liv att vi levde över våra tillgångar. Vi hade ett nytt boende och nya drömmar att realisera men med det kom nya utgifter också. Det var ju också det som var startskottet till vår förändring och att vi började prata om det liv vi ville leva.
Idag ett år senare är oroskänslan för ekonomin som bortblåst. Det handlar om en känsla av att tagit kontroll över något som man känner sig förlorat kontrollen över. Som du skriver har det fler bottnar och jag håller med 100% att känslan av tex fler inkomstkällor än lönen är en väldigt stor frihet. Hade någon sagt till mig för ett år sedan att jag skulle kunna få in runt 60 000kr i extra inkomster under 2019 hade jag nog skrattat och tyckt det var svammel och galenskap. Men det är det som är det fina med nätverk och utbyte av inspiration och motivation bland FIRE-kretsarna som leder till att vi kan utmana det som idag känns omöjligt.
Vi har inte kommit riktigt lika långt i sparade slantar som er men känslan av att veta att vi skulle kunna leva 2-3år på vårt sparade kapital är tillräcklig sinnesfrid för min del att släppa eventuella orostankar. Tvärt om så har det lett till att jag bara ser möjligheter med livet och nyfiken på att testa nya vägar. Det här har även spillt över på jobbet har jag (och andra på jobbet ) märkt i de projekt jag driver eller på annat sätt är delaktig i. För mig handlar FIRE mer om självutveckling än ekonomi. Mer om resan än målet. Men som verktyg levererar det verkligen på alla plan, där både utmanar och förändrar dig samt ditt förhållande till din omgivning.
"För mig handlar FIRE mer om självutveckling än ekonomi. Mer om resan än målet. Men som verktyg levererar det verkligen på alla plan, där både utmanar och förändrar dig samt ditt förhållande till din omgivning." – så sant. Det enda negativa är att jag kanske blivit mer cynisk vid på jobbfikan när det pratas shopping.
Jag är på väg åt rätt håll, men är inte framme vid målet ännu. Det vill sga, jag känner fortfarande viss oro. tror det till stor del beror på att jag haft oro så länge, och det tar tid innan känslan försvinner. Jag sitter i ungefär samma sits som ni gällande summorna, fast med något högre belåningsgrad. Dock kan jag inte leva på 50% av min lön då hästen inte tillåter det :-). Ändå känner jag mig tryggare nu än på länge eftersom jag ser att summan på mitt ISK växer. Dessutom skulle jag kunna sälja min lägenhet och bo mer eller mindre gratis med min särbo om det skulle krisa, så det finns en plan B, vilket är skönt. Jag kommer dock fortsätta kämpa och hoppas att oron helt försvinner till slut.
Hälsningar Louise
Det är bara att forsätta gneta. Känner också igen mig i detta med att ha varit orolig länge och att känslan därför satt sig. Jag har nog gått med den känslan fram till nu utan att reflektera över varför.
Skulle det verkligen skita sig kan både du och vi sälja och hitta billigare. Det finns alltid vägar.
Tyvärr inte lugn. Det blåser kalla vindar på jobbet och 2 seniora personer som man trodde satt säkert har fått sparken. Chefen är inte helt nöjd med min prestation heller. Gick med i facket för att försäkra inkomsten men det tar 12 mån att kvalificera sig (nu bara A-kassa). Är inte lätt söka jobb i 50-årsåldern.
Har 5 år till jag fyller 55 år och troligen kan gå i pension. Eftersom en A-kasseperiod är drygt ett år får jag oroa mig 4 år till. Behöver jobba några år till med nysparande för att utdelningarna ska kunna växa till sig.
Det finns andra länder där man kan leva betydligt billigare när du väl inte är fast i ett lönen arbete. Kan vara en idé. En del av dem ligger i EU med, vilket spar in sjukförsäkring.
Bara en idé. Du kanske är Mycket närmare än du tror till din FIRE.
Förstår din situation och den är inte helt lätt om man räknar med åldersfaktorn. Man vill inte tro att det ska vara något problem att söka jobb i 50-årsåldern men kan tänka att det är det… Hoppas vindarna slutar blåsa.
Tao: Trivs för bra i Sverige för att flytta utomlands. Gillar att resa men får alltid lite stresspåslag. Kommer däremot göra en minivariant och byta Sthlm (BR-lgh) mot Småland (villa/torp) och därmed få loss lite pengar också.
IGMR: Hoppas det slutar blåsa också. Dialogen med chefen är ganska bra just nu, men jag känner mig påpassad. Det vore intressant att kolla hur svårt det är att få jobb som 50-åring. Har väl inte sökt jobb aktivt på över 10 år nu… och kan nog tänka mig jobb som är sidledes karriärsmässigt, behöver inte vara ett kliv uppåt då jag bara har ca 5 år kvar.
Jag är inte heller så orolig för typ att förlora jobbet. Däremot oroar jag mig ibland för vad en separation skulle göra för mig och mitt barn. Detta eftersom boenden generellt är dyra och det mest är min mans lön som givit oss möjligheten till relativt stora lån. Han skulle klara sig okej utan oss, men faktum är att jag nog inte skulle det utan honom. Den dagen jag skulle det, kommer jag bli ännu lugnare.
Ja detta med att gå isär. Vi pratade också häromdagen om det. Jag tror vi skulle vara ok men FI skulle ligga långt längre fram och levnadsstandarden skulle sjunka dramatiskt.
Nu är väl halva hans ditt om ni nu inte skrivit något annat 😉
Inte ett dugg orolig. Allting löser sig alltid!
Det är som jag säger till sonen när han är orolig – har vi inte löst alla problem som kommit hittills? Skönt att slippa oro över detta.
Nej jag har nog inte varit orolig för ekonomin annat på tidigt 90-tal då jag var nybliven husägare och räntorna skenade, hade man fått 13% fick man vara nöjd.
Efter det har jag försörjt mig själv tidvis ensam och tidvis som sambo. Jag har haft tur och när jag ändå varit tvungen att flytta så har försäljningen av bostäder gett vinst och vinsten i sin tur har legat i fonder och gottat sig. Nu siktar jag på deltid inom några år och flyttar ut på vischan.
PS hittade hit via Fru EB