FIRErörelsens utopi. Häromdagen hade jag en vän på besök som jag ”kommit ut” för. Han är alltså medveten om våra planer och tänk kring arbete, sparande och livsstrategi. Vi drack tvååttor och hängde i tvättstugan medan jag kämpade med badkarsblandaren. Många långa och intressanta diskussioner kring FIRE där han kom med input från sitt håll. Kan vara värt att nämna att han arbetar som psykolog.
Hursomhaver – vi pratade om hur samhället ser ut och mina strategier för att ”hacka” systemet. Det är ju egentligen inget hack utan att leva resurssnålt rent materialistiskt för att skifta, och byta det överflöd som uppstår mot tid. Mer tid både nu och senare.
Han tolkar ”rörelsen” eller dessa tankar som någon slags nyliberalistisk egoism, kryddat med kaptitalism för att nå slutmålet filantropi / alturism. Kanske inte för alla men många har de tankarna. Frigöra tid för att göra gott för familj, vänner, sig själv, orten, lokalsamhället och världen.
Jag och Utdelningsbagaren tjatade lite på Instagram igår om detta. Han menade på att man måste frigöra sig själv innan man kan hjälpa andra. Detta är lite samma tanke som jag fick anamma när jag gick i väggen. Jag måste ta hand om mig själv och sätta min hälsa i första rummet (inom rimlighetens gränser förstås) innan jag på riktigt kan finnas till för mina närmsta.
”Har FIRE rörelsen någon utopi?” frågade min vän. Finns det? Det mesta går ut på att navigera och skapa sig en plats som fungerar i detta samhälle. Finns det någon end game? Hur ser ett idealiskt samhälle ut utifrån ett FIRE perspektiv?
Är det ett slags fritt-high tech-amish-samhälle? Vad är ert idealsamhälle? Hur borde det se ut? Hur ser FIRErörelsens utopi ut?
Jag tror att alla inom FIRE-rörelsen inte går att sätta under ett och samma paraply. Det är alldeles för individorienterat då alla har olika syften och slutmål med sitt sparande. En gemensam utopisk agenda tror jag ej går att uppnå, det hade blivit en allt för splittrad bild. Det enda gemensamma är väl egentligen metoden som leder till slutdestinationen?
Ja och metoden kanske inte ens är gemensam. Tycker tanken är kul att leka med, dvs en utopisk bild av samhället, men det känns mer som att spela the sims i huvudet.
Frågan om utopi är väl en fråga om det är en religion. Tänker snarare att rörelsen, i svenskt kontext, har någon form av gemensam kompassriktning, men att det mest utmärkande ändå är att livsstilarna, valen och vad man definierar som t ex ekonomisk frihet, är högst individuella. Om det finns någon utopi inblandad är den snarast närmast privat, dvs "privatreligiös" – helt i enlighet med så kallade svenska värderingar. /Eva
Kompassriktningen är gemensam och rörelsen hålls ihop genom att inspirera varandra, utbyta ideer och tricks? Kan rörelsen bli kapad?
Ja, men vad menar du med kapad i detta fall?
/Eva
Satt och flummade kring Trump och Republikanerna. Tror dock att "rörelsen" är så löst sammansatt att det vore lönlöst.
Alltså sånt här går jag igång på! Hade kunnat ge min högra skjortärm för att varit med i den diskussionen!
Jag tror din vän har en poäng med att det finns ett grundläggande självförverkliganden del för de flesta individer inom rörelsen. Att vi strävar efter en målbild där vi själva uppnår någon form av högre existens, idealjaget, som man iaf tror ska ge den ultimata lyckan.
Men. Är det egoism? Möjligtvis en etisk egoism där man agerar utifrån sitt egenintresse. Men skulle det vara utmärkande från övriga människors agerande i så fall och är det någon som särskiljer FIRE-rörelsens livsåskådning från tex svennebanans agerande. Likaså kapitalism som råkar vara det rådande systemet. Jag ser FIRE-rörelsen som en form av reaktion, en form av defensiv boxar som kontrar slagen från sin motståndare. Hade det rådande systemet sett annorlunda ut hade även verktygen eller ”kontringarna” sett annorlunda ut. Möjligheten till avkastning på investeringar och världens börser finns där, vare sig FIRE finns eller inte. Kapitalism är helt enkelt bara spelplanen.
Men för att svara på frågan om vad FIRE-rörelsens utopi är så tror jag svaren är lika många som individerna den består av. Eftersom jag tror det handlar om ett självförverkligande i grund och botten så strävar vi alla efter olika saker i olika grader. FIRE är bara en samling verktyg skapta för att utifrån det existerande systemet hjälpa människor uppnå den bild av sig själva de vill. Det finns ingen ambition av att ändra systemet, då skulle verktygen inte fungera tex och nya måste skapas. Men däremot finns en mänskligt behov av samhörighet och personer inom FIRE vill gärna att andra ska följa på deras resor så de tillsammans kan finslipa, diskutera och skapa nya verktyg och insikter. Det är vad jag tror iaf.
Åh jag älskar liknelsen med boxaren. Jag känner så väl igen mig i det. Knockad och ute för räkning. Upp på benen när dommaren hunnit räkna till sju. Nu har jag lärt mig mer om motståndaren och kan i större grad kontra och dansa undan dennes slag.
Samhörigheten är viktig för att få ideer och kunna finslipa sina undanmanövrar.
Utopidiskussionen kan också landa i politik. Det uppskattar jag med FIRE att det ändå är en opolitisk rörelse.
Jag tror som ovan. Det finns ingen gemensam utopi utan det finns bara individuella målbilder inom FIRE där den gemensamma nämnaren är att göra sig oberoende av förvärvsarbetande i den mån det är möjligt. De flesta vill ju fortsätta jobba men poängen är att kunna jobba med någonting för att man vill. Inte för att man måste.
https://utbrytningen.blogspot.com
Helt enig. Mr Flow fick flow och satte huvudet på spiken.
MMM har ju en vision, en sorts FIRE:s motsvarighet till [infoga namn på sekt-by]. Tror han liknar det vid staden Utrecht e d i Holland där man inte kan ta sig runt med bil på grund av gatornas upplägg, utan man måste cykla. Ett femminuterssamhälle med bra energiplan och stark community. Man hänger med sina grannar, grillar, röker på, ja, som en Christiania för TechSavvy frugal nerds. Han pratade ju för länge sen om att han skulle vilja uppföra den här staden som ett sorts mönstersamhälle på den amerikanska landsbygden.
Gällande "kapningen" kanske kan tänkas att MP skulle haka på och med dem deras väljarbas där runt 78% jobbar inom public service, för att hjälpa kapningen på vägen. Problemet med miljöpartisterna är att de är alldeles för förtjusta i att flyga korta sträckor och måla sina båtar med dyr, miljöfarlig bottenfärg så de hade aldrig själva kunnat bli FI.
Typiskt amerikaner att vilja ha communities hela tiden. Vi svenskar gillar mer art vänta på bussen med två armlängders avstånd till varandra och med hörlurarna i öronen fast utan musik, bara ifall någon psykopat skulle få för sig att fråga vad klockan är.
Ja, Flow-Fi, det är det jag syftar på när jag nämnde svenska värderingar. Alla nya rörelser och idéer uttrycker sig på sitt eget praktiska sätt beroende av vilken kultur den appliceras på. Vi är kollektivister här men på ett individualistiskt sätt. I USA är det nästan lite tvärtom. Du som verkar så beläst känner säkert till Henrik Bergrens och Lars Trägårdhs bok om svensk mentalitet: "Är svensken människa?" Har förresten velat kommentera på din blogg flera gånger men det går inte att göra anonymt. Nå, då har du blivit besparad långa svador också… 😉 /Eva
Bra iakttagelse med kulturella skillnader. Har inte läst boken, men blev nyfiken och ska kolla upp den. Tack för tips! Visste inte att det var konto-krav på att kommentera på bloggen. Måste vara någon inställning jag missat, ska försöka åtgärda det!
Jag ser det mer som att vi strävar efter egenbestämmande och därav skapar vi alla våra egna utopiska liv mendan vi hjälps åt att ta oss dit.
Som sagts ovan så ändrar inte FIRE spelplanen. Det bara visar att överflödet i spelet är så stort att någon med rätt kort kan leva gott på avkastningen utan att vara med (lönearbete) särskilt länge. En utopi kräver, som jag ser det, en framtidsvision av större slag. Alla kan inte vara med och vinna.
@Fruminimera: Bra observation/slutsats. FIRE-rörelsen är ju i mångt och mycket en spillprodukt av att vår produktivitet sett i "universella dollar" (fiktiv valuta som visar rikedom/avkastning per capita) blivit så vansinnigt hög. Diskussioner kring medborgarlön etc. hamnar i samma kölvatten och Åsa Axelsson ställer sig frågan i sin bok: "Produktiviteten har dubblerats sedan 70-talet men vi jobbar lika mycket eller mer. Varför?" Ja varför? Jag vill i sammanhanget passa på att tipsa om ett filosofiska rummet med min idol Johan Norberg som handlar om framtidstro och produktivitet/miljö, d.v.s. tangerar om rådet kan man utgå från även framtida tillväxt utan att döda planeten? (spoiler alert: Norberg tycker nej, lyssna för svar). 13 januari. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1212974?programid=793
Jag menar ja, han tycker att man kan ha bibehållen produktivitet även med fortsatt tillväxt, skrev fel ovan. Kortfattat så beror det på att när samhällen reser sig ur extrem fattigdom (så som vi gör med 137 000 människor per dag) övergår man från att konsumera saker till tjänster. Alla producenter söker mer effektiva sätt att producera i syfte att spara resurser. I viss mån får detta osmakliga utfall som ex. minimilönerna i textilindustrin, (även om detta är ett ganska logiskt steg i utvecklingen, svenska textilarbetare hade heller inga superlöner på 1800-talet men generationen efter fick skolgång och möjlighet att resa sig ur extrem fattigdeom) men det kan även ske genom att använda smartare material och mindre energi. "Det handlar inte om att köket ska tillhandahålla fler kilo mat, det handlar om att köket ska använda smartare ingredienser och bättre recept i syfte att skapa värde". Det var länge sedan volym och kvantitet equaled peng ut (jmfr. stor fet TV av det generiska märket Andersson för 1000 kronor och Smartphone för 10 000 kr).